Joyzine

[stäng]

Recension - Live

The High Fives
Hultsfredsfestivalen
2007-06-14
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2007-06-19
Hemsida: www.myspace.com/thehighfivessweden

Som utsänd för Norrköpings bäst nöjesbevakande dagstidning satt jag tidigare under dagen ner i gräset framför Rookiscenen och samspråkade med fyra femtedelar av den mellansvenska gruppen. Då haglade kommentarer om hur bra de är som band och hur energiska deras liveshower är. The High Fives är med andra ord en grupp med gott självförtroende.

Vilket också märks förhållandevis tydligt när de inför en entusiastisk åskådarskara kliver upp på den trånga scenen tidigt under torsdagskvällen. Det är mycket studs i benen och upphetsade poser från bandets sida. Främst är det gitarristen Jonas Lindberg som drar till sig blickarna. Med skönt stela ben och halvöppen mun äger han scenen, medan övriga bandmedlemmar, trots idoga rörelser, får finna sig i att spela andrafiolen.

Egentligen har gruppen ett låtmaterial ämnat för större scener än Rookie. Visst, deras blandning av spattig Mando Diao-rock med popinfluenser och punkig mentalitet har hörts alldeles för många gånger förut. Men de medryckande melodierna och Mikael Högbrandts smygande basspel har definitivt något speciellt. Något som en någorlunda bred publik skulle kunna uppskatta. Speciellt med det adrenalin som pulserar på scenen.

Tyvärr faller mycket av det som skulle kunna vara The High Fives styrka på sången. Tommi Levin må se ut som en tvättäkta slusk till frontman, men hans sångröst är det inte lika bra ställt med. Han missar toner, ylar ibland rent av och får refränger som borde ha varit snygga att låta riktigt tveksamma. Där finns mycket att jobba med.

The High Fives visar Hultsfred att det finns en potential där någonstans. Men än är det en bit kvar till det riktigt lyckade uttrycket.