Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Conor Oberst
S/t, 2008
Skivbolag: Witchita
Av: Alexander Hellgren
Publicerad: 2008-09-04
Hemsida: www.conoroberst.com

Det känns konstigt, för att inte säga fel, att kalla det för Conor Obersts första soloskiva sedan 1995. Jag är sannolikt inte ensam om att betrakta Bright Eyes som synonym till just och endast denne indieikon. Markeringen är dock tydlig. Han skruvar på detta sätt ner förväntningarna något och gör precis den skiva han känner för. Inspelningen skedde i Mexiko och en sammansättning av musiker, tillsammans kallade The Mystic Valley Band, fungerar som kompband.

Så hur låter det då? Det intuitiva svaret blir att det låter som Conor Oberst, det låter Bright Eyes. Det är gitarrbaserad pop med darrig sång och inte sällan vemodiga texter och historier. Vad som däremot är mer påtagligt är att folk- och countryvibbarna får ta större plats, att de nerviga crescendona är färre och att några självklara hits är svåra att urskilja. Skivan rör sig mellan finstämt som i Milk thistle, och upptempo som i I don’t wanna die (in the hospital). Det ges också plats för mer oväntade nummer, exempelvis en stompig och elektrisk NYC – Gone, gone. Det är inte utan att jag tycker att den doftar lite White Stripes.

Just variationen är uppfriskande, samtidigt som skivan inte känns alltför spretig. Även om han känns mer lågmäld än vanligt, levererar Oberst låtar med tillräckligt mycket inlevelse för att aldrig bli ointressant. Det slår mig, att det enda som känns synd är att det snart är höst. ”Conor Oberst” är nämligen en gjuten sommarplatta.