Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Recension - Skiva

Papa Roach
Lovehatetragedy, 2002
Skivbolag: Dreamworks
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2002-07-08
Hemsida: www.paparoach.com

Med århundradets tuffaste omslag (ni har väl inte missat rockbebisen?) och en riktigt bra förstasingel – She loves me not – dundrar Papa Roach in i vardagsrummet med sitt nya album. Tyvärr är singeln en enstaka lyckoträff och Papa Roach är inte bättre än de varit tidigare. Precis som på förra ansträngningen ”Infest” bjuds det på potenslös numetal med ruskigt fånig lyrik.

Bandet har velat komma bort ifrån stämpeln som rapmetalband (smart att släppa She loves me not med rappartier som förstasingel med den missionen!) och följaktligen är rapen på ”Lovehatetragedy” tämligen sparsam. Skivan inleds med en rockstänkare där Coby Dicks ”baby c´mon”-vrål mest låter som en Jocke Berg (Hardcore Superstar) utan stake. Väldigt överraskande, men tyvärr den enda kompositionen av sitt slag på skivan. Annars låter Papa Roach som ett osnutet gäng pojkar som tycker alldeles för synd om sig själva. Merparten av skivans spår byggs på andefattiga riff och herr Dicks sång. Han är ingen vidare sångare och hans minimala register gör låtarna väldigt enformiga.

Jag saknar raseriutbrott på skivan. Om känslor och krossad kärlek (vilket de flesta texterna handlar om) verkligen är så hemskt snyftar man inte bara, känslorna måste vrålas ut också. I Singular indestructible droid släpper bandet på hämningarna och bjuder på någorlunda hårt rens. En melodi jag tycker om, men som beklagligt nog är alldeles för ensam på skivan. De flesta kompositionerna är alldeles för putsade och bandet undviker effektivt att bli den minsta gnutta för hårda. För mycket dist kan ju sänka försäljningssiffrorna!

Det hörs alldeles för tydligt att bandet är ute efter att sälja i så stora volymer som möjligt. Det dödar glädjen med musiken. Det finns hundratals band som är mer intressanta än Papa Roach inom den här genren. Fjortonåriga fnitterflickor kommer säkert uppskatta ”Lovehatetragedy”, jag gör det inte. Den som kallar detta hårt förtjänar smisk på skinkorna!

Dela p Facebook Dela p Twitter

Relaterat

Bortglömd och utskälld – men trots allt en pärla
Papa Roach (2009-01-01)

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner