Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Krönika

Årets bästa 2012 enligt Ricky Holmquist

Under december, hela vägen fram till nyår listar redaktionen på Joyzine.se de bästa skivorna och musikhändelserna från året som passerat. Det blir ett fantastiskt hopkok av genrer när våra skribenter tycker till om vilka som komponerade den bästa musiken, gjorde de bästa konserterna och utmärkte sig i övrigt under 2012. Idag presenterar vi Årets bästa enligt Ricky Holmquist med bland annat Kent, Thåström, Swedish House Mafia och Kriget...

Så var det då dags att summera musikåret 2012. När jag sitter här och tittar ut ser jag snöstorm. Tittar jag inåt ser jag ett år som är sprängfyllt av fantastiska musikaliska upplevelser. Att försöka sätta ord på det man upplevt och känt under året är inte det lättaste. Man blundar och försöker minnas, man famlar efter känslor man bar på, för kanske bara någon kort sekund på en gräsmatta i Karlstad. Den där hundradelsen av en sekund då mitt hjärta stod still i ett folkhav på Stockholms Stadion. När jag var tvungen att så hårt som möjligt knipa igen mina ögon för att inte bli blind på Flygeln i Norrköping.

Det är de stunderna som får snöstormen idag att kännas som en varm smekning mot kinderna.

Jag hade tänkt att dela med mig av mitt år i form av (enligt mig): årets konserter, årets låtar och årets grymmaste musikaliska händelser i stort. Ok? Redo?

Årets konserter
Coldplay, Stockholms Stadion
Under de tre första låtarna ( Mylo Xyloto, Hurts Like Heaven och In My Place) fick jag uppleva mer fyrverkerier, mer konfettiregn och häftigate videoskärmar än under hela min tidigare livstid. ALLT var så storslaget, så monumentalt att man kände sig så liten. Så fortsatte det under två timmar. Blanda DEN showen med ett helt gäng riktigt grymma låtar så får man en riktigt, riktigt bra spelning. Jag har trots mina nästan två meter i längd aldrig känt mig så liten. Det tar jag som nåt positivt för en gångs skull.

Swedish House Mafia, Köpenhamn
Ja, jag vet att de spelade veckan innan tre kvällar i rad inför 40 000 på Friends Arena. Ja, jag vet att man skulle varit där. Men nu var jag inte det. Jag hade istället turen att få se dem på en mindre arena. Forum i Köpenhamn som bara (!) tar in 10 000 personer. Man förstod redan på vägen dit att det skulle bli nåt alldeles extra. Kön in till arenan var monstruös. Garderoberna var redan en timme innan spelningen överfulla. Toalettbesök var bara att glömma. Köpa en öl för att mjuka upp kroppen för två timmars dansande? Glöm det. Det var kaos överallt. Swedish House Mafia är 2012 planetens största akt. Utan tvekan.

Spelningen i sig är ju egentligen som vilket nattklubbsbesök som helst. Det är dansant musik, fulla människor som dansar och är lyckliga. MEN, till skillnad från ditt vanliga danshak så bjuder ju Dansmafian på en show som är bland det överjävligaste man kan se. Det är lampor, videoskärmar, fyrverkerier, konfetti, rök och tusen andra blinkande saker som gör det fullkomligt omöjligt att stå still.

Allt detta blandat i en bunke toppat med en bas som fick Öresundsbron att svaja. Ja, då vinner man mitt hjärta.

Thåström, Putte i Parken Karlstad
Det var mina andra Thåström-spelning för året. Den första i våras i Norrköping gjorde mig alldeles knäsvag. En fullkomligt stenhård överkörning. Vansinnigt tungt, kolsvart och åsklikt mullrande. Så man visste på ett ungefär vad man hade att vänta sig när mörkret hade fallit en julinatt i Karlstad.

Jag hade så fel. Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro att Thåström med vapendragare hade både en och två växlar till att slänga i.

Det som i Norrköping ett par månader tidigare hade varit så tungt, hade nu fått en ny festivalkostym som var snabbare, hårdare och satans mycket svängigare. Det var efter denna spelning jag skakade på huvudet och sa: ”jag vill inte prata om det”, för det gick inte. Det gick verkligen inte att beskriva vad vi precis hade upplevt. Thåström ägde den där stackars scenen. Detta var utan tvekan ett av mina starkaste konsertminnen någonsin. Att få höra DEN versionen av Axel Landquists Park, det kommer jag att för evigt bära med mig i själen.

Kriget, Putte i Parken Karlstad
Man skulle kunna dela upp mitt liv i två delar. Före och efter Kriget. Jag har nog aldrig tidigare blivit SÅ påverkad av en spelning. Aldrig blivit SÅ bortblåst av livemusik. Men ändå SÅ konfunderad. Vad var det jag egentligen såg och hörde. Trummor. Saxofon. Bas. That´s it.

Men på nåt sätt så blev det början på en förälskelse. Jag tyckte och tycker verkligen att detta oljud är så fantastiskt bra. Det är lika opålitligt som ett autistiskt barn på Red Bull. Lika invecklat som en Ranelidsk kärleksförklaring. Men allt detta till trots så av alla konstigheter så blir det ren och skär ljudporr. Kriget använder ingen sång. För det finns inga ord som passar Kriget. Kriget är ett ordlöst kärleksbrev. Ge det en och två lyssningar så kommer de stjäla även ditt hjärta.

Kent, Norrköping
Även Kent hade jag haft turen att få se bara några veckor innan de besökte Norrköping. Med en vansinnigt fin spelning på Putte i Parken i Karlstad färsk i minnet gick jag till konserten och trodde mig kunna varje sekund av konserten utantill. Men Kent duplicerar aldrig sig själva. Visst, samma låtar framförs. Fast med ny energi, nya andetag och ny själ. Uppträdandet är inget annat än en knockout-seger. Nya låtar jämnar ett gammalt industriområde med marken. En bas som får månen att skaka. En ljusshow som får flygplan att tvärnita. Och givetvis med DEN avslutningen. Mannen I Den Vita Hatten (16 år senare) är högst troligt den bästa avslutningslåten någonsin. Iallafall i detta formatet.

In Flames, Norrköping
Min hitills första och enda In Flames-konsert tog mig med storm. Man hade hört innan att de skulle vara ett så sjukt bra liveband. Och det var de. Verkligen. Att få se 1500 personer i en enda stor massa hoppa upp och ner till de manglande tonerna av Only For The Weak, det var ett par av de mäktigaste sekunderna detta år. Translikt. Sektlikt. Sagolikt.


Årets låtar

Om nu nån med förstoringsglas och lupp hittar att vissa av låtarna banne mig är från 2011 eller så. Stäm mig då. Det här är låtar som jag upptäckt och njutit av under året som gått. Det här är låtar som format mitt 2012.

PSY – Gagnam Style
Varje gång jag hörde låten log jag. Varje gång jag såg videon på Youtube garvade jag. Musik behöver inte alltid vara så allvarligt. Musik är underhållning. Och nästan 900-miljoner views på nämnda Youtube är ju helt sjukt. Men det är en rolig låt som gjort mig varm många gånger. Det räcker för mig.

Swedish House Mafia – Don´t You Worry Child
Första gången jag såg videon till denna låt fick jag gåshud. Andra gången jag såg videon till denna låt beställde jag biljetter. Det är en mäktig danslåt med en enkel allsångsvänlig refräng. Den svänger och är lättlyssnad. Vad mer behövs?

Markus Krunegård – På Promenaden
Av alla vykort Krunegård skrivit om sin gamla hemstad Norrköping är detta den som i mitt tycke är skrivet med mest känsla, mest hjärta. En tillbakablick till stadens gator, uteställen och känslor. En av Krunegårds absolut bästa låtar. En låt med meningen ”kastrera alla män, det är ändå dom som ställer till det här i världen”, är värd en plats på min lista alla dagar i veckan.

Kent – 999
Första singeln från Eskilstunas stolthet på ett par år. Förväntningarna var skyhöga. Hur skulle det låta. Skulle de fortsätta på det inslagna synthspåret. Skulle det dofta rivningshus i Berlin? Fransk 90-tals electro? Nej de chockade iallafall mig och lät som ett nyare mognare Kent. Det är storslagen popmusik. Det är massiva ljudväggar med vacker Jocke Berg-grafitti.

Det är svängigt. Trallvänligt och väldigt Kent. Definitivt en av årets bästa låtar.

Lilla Sällskapet – Din Gård
Det var ett väldigt bra år för svensk popmusik. Lilla Sällskapet släppte sin skiva ”Om Vingarna Bär” och på den fanns väldigt många fina låtar. Blandningen mellan dansant och lite lugnare låtar med väldigt fina och välskrivna texter fångade mig. Den här låten bär en text som liksom fastnade i mig. Man har väl alla haft den där kompisen som man liksom tappat bort under åren. Låten och texten träffade mig som en pil i hjärtat. Och för det, är den absolut värd en plats på listan.

Thomas Stenström – Jag Kommer Aldrig Mer Tillbaks
Jag bär på en hatkärlek till min egen stad. Jag skulle försvara den med mitt liv i krig. Jag saknar den när jag är bortrest. Men när jag är mitt i den är vi inte alltid de bästa av vänner. Stenströms låt handlar om just detta. Att bryta upp från en stad där man inte längre är hemma. Där människorna mer och mer känns som främlingar. Stenströms text och sätt att sjunga fick mig på en båt i Karlstad att nästan torka en tår från ögat. En otroligt fin och svart poplåt som längs svarta gator bär på ett hopp och ett ljussken. ”Heder till er som är kvar. Men jag kommer aldrig mer tillbaks”

Skrillex feat Sirah – Bangarang
Skrillex som nånstans skulle kunna vara kärleksbarn mellan Kriget och Swedish House Mafia uppfostrad av ett rockband fick mig att snubbla över den här låten. Satan i gatan va det svänger. En bas som fått grannar att dunka i väggen. Men vad gör väl det när man är fullt upptagen med att dansa som en tok mitt på bordet. En av årets absolut mest svängiga låtar.


Det sjukaste och bästa under 2012
Coldplays konsert-öppning. Jag har den fortfarande på näthinnan när jag blundar. Så extraordinärt vansinnigt storslaget. Och att äntligen få höra Fix You live. Få höra DEN gitarrslingan skära sönder en Stockholmshimmel. Det var otroligt fint.

Thåströms vansinigt brutala energi i Karlstad. Med risk för att bli tjatig. MEN det var utan tvekan bland det sjukaste jag sett. Jag kan svära på att jag för en nanosekund såg Thåström spruta eld ur munnen. Ett halvår efter denna magiska upplevelse vill jag egentligen inte ens nu prata om det. Men jag försöker. Steg för steg. Så en vacker dag ska jag nog kunna förklara vad jag egentligen såg och upplevde från den där scenen.

Putte i Parken fick bli min enda festival denna sommar. Men som de levererade. De bjöd på fantastiskt väder. Väldigt bra upplägg. Trevliga människor. Skön stämning och helt magiska musikaliska upplevelser. Putte blev för mig en ny bekantskap som jag i fortsättningen ska vårda ömt och kärleksfullt.

Tack för i år hörni. Väl mött 2013 för mer fantastiska musikaliska upplevelser.

God Jul och ett riktigt Gott Nytt År.


Dela p Facebook Dela p Twitter

Ricky Holmquist 2012-12-25

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner