Recension - Skiva
Limp Bizkit blev snabbt gatans kungar när de trädde in på scenen med debutalbumet "Three Dollar Bill Y'All$" 1997. Blandningen av rap, funk och heavy metal hade fram till dess varit något nytt och obekant, vilket också resulterade i att bandet välkomnades med öppna famnar.
Det funkiga beatet och de väldistade gitarrslingorna kommer igen i varje låt och man vill direkt upp och hoppa och skaka rytmiskt på huvudet. Man riskerar dock att få en aning ont i nacken efter en stund eftersom varje i låt bjuder på precis samma beat och grundtanke. Uppkäftiga texter, sparsamma verser och stenhårt ös i refrängen. Ofta har bandet kryddat med stämsång som går helt i andan med vad som gäller på gatan, där bandet också har förlagt sin image. Stora byxor och långa halsband har blivit en självklar del i marknadsföringen av Limp Bizkit.
Stora delar av materialet är tydligt redigerat med datorer. Tyngden finns alltid där i botten, men man har dessutom lagt på rösteffekter på flera ställen, scratch och ljudeffekter. Resultatet blir i princip bara bättre varje gång.
Limp Bizkit är mycket duktiga och medvetna om vad de producerar i studion. Ändå tycker jag att de står stilla en aning för länge på flera ställen. "Significant Other" innehåller arton spår vilket är åtta stycken för många. Man hade kunnat spara några av godbitarna för framtida bruk och struntat i låtar som
9 Teen 90 Nine och
No Sex.

Relaterat
Långt ifrån bäst, men ändå fest
What the fuck is neometal?
Limp Bizkit (2003-01-01)
Limp Bizkit (2001-06-14)
Kommentera
Inga kommentarer