Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Recension - Skiva

rstiir
S/t, 2010
Skivbolag: Adore Music
Av: Alexander Hellgren
Publicerad: 2011-02-12
Hemsida: www.arstidir.com

Jag har tidigare varit inne på funktionen av att spara vissa skivor till sist i recensionshögen, så att det ska finnas någonting att se fram emot när den ena efter det andra pressmeddelandet av fina ord tett sig som ren lögn. Av någon anledning blev det även den här gången en platta sprungen ur Islands vackra landskap. Förra gången Múm (recension här), den här gången Árstiðir. Ett band bildat så sent som 2008 och som det har gått snabbt framåt för på hemmaplan.

Till skillnad från det mest kända av band som Árstiðir jämförs med, Sigur Rós, är en stor del av låttexterna på engelska vilket bär med sig för- såväl som nackdelar. Fördelen är att den genomsnittliga svenska lyssnaren begriper vad som sjungs, nackdelen är ett visst mått av förlorad mystik och sagokänsla. Stämsången hos Árstiðir är imponerande och stämningsfull, med den akustiska, lågmälda musiken i bakgrunden. All musik på självbetitlade albumet är akustisk kan tilläggas och det är en stor prägel av folkmusik på skivan om man skulle placera bandet i ett fack.

Musiken och sämningen på skivan är snarare Kings of Convenience än vad den är Sigur Rós, med mycket melankoli men utan svulstiga arrangemang. Arrangemangen är dock väl så storstilade, om än mer avskalade och endast med små utsmyckningar. Arrangemangen med inslag som slidegitarr i Heiðin och cello i Látum okkur sjá skapar, tillsammans med det vackra, isländska språket, vackra bilder inombords på ett sätt som låtarna med engelska texter inte alls klarar av. Därför blir halva skivan för mig också betydligt mindre intressant, som dock slutar gripande med Siðasta Kveðjan.

Det är en skiva som pendlar. Jag njuter i fulla drag emellanåt, för att i nästa stund tänka på något habilt men inte särskilt upphetsande band från den amerikanska slätten. Ni fattar vart jag vill komma. Jag kan uppskatta en klassisk folkrocklåt som Kill us, men den ger mig inget som jag inte kan hitta bättre exempel på hos andra band. Nej, det är i de andra, modersmålsenliga som jag finner det som gör Árstiðir till ett band skilt från mängden och jag önskade att de utnyttjade det till fullo. Nu blir tyvärr flera av låtarna alltför anonyma, om än med fina arrangemang.

Dela p Facebook Dela p Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner