Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Recension - Skiva

Múm
Sing Along To Songs You Don't Know, 2009
Skivbolag: Morr Music
Av: Alexander Hellgren
Publicerad: 2010-04-09
Hemsida: myspace.com/mumtheband

Jag har för vana att alltid spara en potentiellt skitbra skiva till slutet av varje recensionshög. En skiva som fungerar likt en morot när jag tvingar mig igenom högens såsigaste delar. "Sing Along To Songs You Don't Know" är den moroten och slutet på min hög med plattor. Isländska Múm är ett väldigt trevligt band, så det är med vissa förväntningar som play-knappen trycks in.

Det är lekskola på akademisk nivå. Mycket plinkande på xylofon och ljudmakande med en hel del inslag av yttre rymden och undervattensupplevelser, samt snällt med texter om att vara humlor och fiskar. Men liksom barn är vackra är också det här ljudet det. Atmosfären är väldigt tilltalande och varmt välkomnande. Perfekt tillsammans med en stor tekopp och stilla filosoferande.

Sing along är en skruvad liten sak där lekfullheten går lite överstyr, för att dra ytterligare en parallell till små barn. Men sången är mogen och skapar en trygghet. Likt en mamma? TV-spelstokiga och lika tokigt betitlade The smell of today is sweet like breastmilk in the wind rör sig också helt klart på ett naivt stadium, samtidigt som uppvuxna stråkar och stämsång lyfter låtens intelligensnivå. Lyssna sedan på Prophecies & Rreversed memories och du får en poppärla av bästa Belle & Sebastian-klass. Det är en spretig skiva, men på något sätt stör det mig inte och instrumenten, stämsången och den närmast kyrkligt vackra inramningen blir en röd tråd som gör att man känner igen sig hela tiden. Men visst, riktigt klok blir man inte.

Jag har förståelse för att man har liknat Múm vid Sigur Rós, men vid närmare lyssning på den här skivan är den enda kopplingen att båda banden är isländska. Där det senare är grandiost och tar över hela världen med sin ljudbild, är Múm snarare enkelt och på en mindre nivå. Båda alternativen är bra, men likheterna kan som sagt ifrågasättas. Intressant är också hur isländska band kommer undan med att döpa låtar till saker som Kay-ray-ku-ku-ko-kex och Hullaballabalú (båda för övrigt mycket bra). Hursomhelst är det här en bra skiva, men inte fullt så bra som jag hade hoppats på. Vissa låtar får nära en femma i betyg, men som helhet får "Sing Along To Songs You Don't Know" en stark, väldigt stark trea.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Relaterat

Liberator
Årets bästa 2011 enligt Sebastian Norling Rauhala
Mumford & Sons (2012-01-01)
Skilla (2009-01-01)

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner