Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Recension - Skiva

Danger Mouse and Sparklehorse
Dark Night of the Soul, 2010
Skivbolag: EMI
Av: Anton Wedding
Publicerad: 2010-09-16
Hemsida: www.dnots.com

Det är få skivor som omgärdats av så mycket mystik som ”Dark Night of the Soul”. I maj 2009 dök den upp på National Public Radio där man kunde lyssna på den gratis, men något fysiskt exemplar dök inte upp på grund av en dispyt med skivbolaget EMI. Istället släppte konstellationen Danger Mouse and Sparklehorse en fotobok, med bilder tagna av den på skivan medverkande regissören David Lynch. Tillsammans med boken släpptes en tom CD-R med förklaringen ”For Legal Reasons, enclosed CD-R contains no music. Use it as you will.”

Och sen har vi då själva projektet; ett samarbete mellan monsterproducenten Danger Mouse och den numera bortgångne Mark Linkous, mera känd under artistnamnet Sparklehorse. Den geniförklarade surrealistregissören David Lynch står för de utmärkt kusliga fotografierna i bookleten och har dessutom varit med som kompositör och sångare på två av skivans låtar. Som om inte detta vore nog medverkar ytterligare en rad kända artister på skivan; Iggy Pop, Nina Persson, Black Francis, The Flaming Lips, Julian Casablancas, The Flaming Lips och Suzanne Vega, för att nämna några. En ganska hyfsad trupp för att uttrycka det försiktigt, en skivornas motsvarighet till fotbollsklubbarnas Barcelona.

I början av 2010 gjordes till slut en överenskommelse med EMI och den 14 juli i år släpptes skivan i fysisk form. Svärtan i skivans titel förstärks av två tragiska bortgångar. Mark Linkous begick självmord i mars i år och Vic Chesnutt som är medkompositör och sångare på ett av skivans tretton spår dog i december 2009 efter att ha överdoserat muskelavslappnande medicin. Skivan har därför tillägnats minnet av de båda musikerna.

Musiken på skivan är inte fullt så mystisk som man hade kunnat inbilla sig med tanke på omständigheterna kring själva skivsläppet men det är en samling välskrivna, välproducerade poplåtar med en mörk underton som framförallt märks i texterna och i de små utflippade partier som dyker upp emellanåt. Den vemodiga Revenge som inleder skivan är ett samarbete med The Flaming Lips, där de snyggt arrangerade stråkarna, tillsammans med den bittra sången får huden på mina armar att knottra sig. Det hysteriska beatet i Insane Lullaby (här med James Mercer som samarbetspartner) är en snygg kontrast till den vackra sången och de svävande stråkarna.

Bäst på hela skivan är det spöklika titelspåret The Dark Night of the Soul som är en av de två låtar som Danger Mouse and Sparklehorse skrivit tillsammans med David Lynch. Lynchs imponerande stämma kompas av ett mörkt piano och ett lunkande trumbeat, allting klätt i ett raspigt ljud som placerar mig i ett trångt fuktigt rum med betongväggar där mitt enda sällskap är en trasig grammofonspelare, spelandes en sedan länge bortglömd vemodsvisa. Något mer klaustrofobiskt har jag inte hört sen Lynch sjöng på låten Ghost of Love till sin egen film Inland Empire.

”Dark Night of the Soul” är inte bara en mäktig minnessten över Mark Linkous och Vic Chesnutt utan också en unik samarbetsskiva som lyckats mycket bra. Visst hade man kunnat önska att de skulle dra sig mer åt de galna vibbarna som finns på skivan och mindre mot den traditionella popen men det är endast ett fåtal svagare punkter som hindrar Danger Mouse and Sparklehorses mytomspunna första och sista skiva från att nå högsta betyg.

Dela p Facebook Dela p Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner