Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Caroline af Ugglas
Putte i parken, Karlskoga
2009-07-29
Av: Nils Jonsson
Publicerad: 2009-07-30
Hemsida: www.carolineafugglas.com

Det syns att hon älskar sig själv. Hennes scenspråk, kaxiga mellansnack och sångstil tyder på det. Det är för visso inte något fel med den saken. Varför ska man inte få ta för sig lite istället för att stå stel som en pinne på scenen? På ett sätt känns det faktiskt ganska uppfriskande.

Problemet med Caroline af Ugglas är att det gärna går lite till överdrift. Hennes lättsamma, smålustiga visor är förstås helt okej men blir aldrig något mer än just lättsamt smålustiga visor. Vissa rim känns direkt dåliga och hennes försök att imitera en viss Janis Joplin faller tämligen platt. Vill man ta efter en annan artists stil är det ju ett plus om man kan göra det bra också.

Men säga vad man vill om hennes sångstil, när det kommer till publikkontakt finns det i alla fall inget att klaga på. Hon lyssnar på de hormonstinna 15-åringarnas obscena komplinger och svarar blixtsnabbt, roligt och kaxigt. Till och med jag, som dock förstås inte alls har för avsikt att komentera damens former, får in ett ord i bilden med mina två meter från scenen. Caroline frågar nyfiket publiken inför en låt om någon vet vad som är värre än riktig ångest (ordet används ju för jämnan i fel sammanhang av okunnigt folk nu för tiden). Lustigt nog är jag den enda som räcker upp handen och vrålar ”paaaaniiiikångeeeest!!” (och nej, jag var faktiskt inte minsta berusad under detta tillfälle). ”Panikångest! Det är rätt!”, utbrister hon. Mvg från damen med formerna...

Så nu när det istället är dags för mig att sätta betyg på Caroline af Ugglas framträdande måste jag dessvärre meddela att jag inte är sådär överdrivet exalterad. För många är hon en artist som man antingen älskar eller hatar, men för mig personligen hamnar det denna afton någonstans i mitten, mycket tack vare medmusikanternas vackra stråkarrangemang och det kristallklara ljudet.