Recension - Skiva
Spelschemat som går att beskåda på bandets Myspace-sida är minst sagt gediget, med spelningar inbokade varje dag från mitten av april fram till slutet av juni. Trots att bandet befinner sig i början av karriären har dessa killar från Atlanta hunnit med att spela förband åt
Rancid. De lyckades till och med få Rancids gitarrist Lars Frederiksen att producera ”Hellbound and Heartless” som kom ut i höstas. Skivomslaget är pyntat med cigarettfimpar och tatueringar och visst finns det en charm med band som lever i rockmyten till 100%.
The Heart Attacks spelar dessutom otroligt bra och ger allt på debutalbumet som stundtals är helt briljant.
Även om jag inte kan låta bli att le lite åt The Heart Attacks lätt naiva/pubertala framtoning, måste jag faktiskt medge att deras musik är medryckande. Det är gasen i botten från första spåret och det som susar förbi är euforisk, hämningslös och toksvettig rock ’n’ roll när den mår som bäst. Deras cover på
John Fogertys Trovelin’n band är ett mycket kompetent kraftpaket och visst har sångaren Chase Noles en skräddarsydd röst för den här typen av musik. Men det ska också sägas att hans hesa och skrikiga kväkande långt upp i halsen blir aningen tröttsamt efter några låtar, trots att han onekligen sätter den rätta stämningen till musiken med sin röst.
Lars Frederiksen ska också ha en stor eloge för sitt arbete som producent, ”Hellbound and Heartless” är ett mycket levande album som fuktigt och energiskt flåsar och stånkar som en ursinnig tjur på en rodeo. Låten
Tearstained Letters är albumets svarta får, en vacker rockballad där
Joan Jett bidrar med en eminent sånginsats. Förutom detta undantag håller sig The Heart Attacks till sin hetsiga och pulsförhöjande musik, som trots sin ensidighet faktiskt växer efter ett antal genomlyssningar. Helhetsintrycket blir trots allt ganska mäktigt.

Kommentera
Inga kommentarer