Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Recension - Skiva

Matt Harding
Expectation, 2006
Skivbolag: Moshi Moshi Records
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2006-12-12
Hemsida: www.mattharding.com

Enkelt och harmlöst, pluttigt och pilligt, bubbligt och luftigt, jag kan komma på hur många ord som helst som bara låtsas beskriva något, men som i själva verket inte säger något alls. Men ändå är det så Matt Harding framstår, som en kameleont som inte har någon bakgrund att smälta in vid, resultatet blir istället att han inte syns överhuvudtaget. ”Expectation” kräver väldigt mycket av lyssnaren.

För det mesta känns det som om Matt Harding fullständigt skiter i mig. Och i dig. Han gör sin musik till, och för, sig själv. Ett intressant ljud kan utforskas i evighet, en ackordföljd kan spelas om och om igen, det är ljudet eller ackordet som är det intressanta. Sången finns inte just för att den hade blivit överflödig. Men självklart finns det låtar med sång på också. Då dyker spöket Matt Harding upp. Ibland viskas det och bland förflyttas vi ut till närmaste präriemark.

”Expectation” är en väldig splittrad skiva som det är svårt att ha någon åsikt om. Jag ska därför göra ett försök att definiera den genom att säga vad det inte är. Den är inte tråkig men den är inte särskilt rolig. Den lämnar inga större spår men den är ändå inte helt livlös. Ja, ni ser, det är hopplöst. Den är för lång, äntligen något konkret att säga! Den behöver sin tid gör att kunna göra någon form av intryck, även om jag tror att mitt intryck kommer att skilja sig från ditt. ”Excpactation” är en sådan där skiva som i någon mån förstärker det sinneslag du redan befinner dig i. Är du glad blir du gladare, är du ledsen… ni förstår grejen.

Djupet i Hardings röst fungerar som vibrerande meditation samtidigt som låtarna i sig nästan känns provocerande enkla. Det känns som om det borde finnas något mer där, men att man ändå hela tiden missar detta något. ”Expecation” kommer att bli en sådan där skiva som man tar fram någon gång per decennium och spelar för att återigen försöka lista ut var det är man går bet. Efter varje lyssning kommer man ändå bara skaka besviket på huvudet och sedan lägga tillbaka skivan någonstans i mitten av skivhögen. Skivan som förblev ett mysterium.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner