Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Krönika

Åldras även musiksmak?

Det slog mig häromdagen. Jag lyssnar inte alls på samma typ av musik i dag, som jag gjorde för ett antal år sedan. Det finns exempel på band som jag älskade förr, men som jag mer eller mindre hatar nu och tvärtom. Hur kommer det sig?

Finns det något samband mellan musiksmak och ålder? Förändras musiksmaken ju äldre man blir och så vidare? Jag måste ju erkänna att jag tycker det är svårt att tänka sig en 80-åring som sitter och diggar Napalm Death eller kanske någon typ av hip-hop. Varför är det så? Inte ska väl jag börja se Vikingarnas ”Kramgoa låtar 4” som tidernas bästa album på ålderns höst?

Jag tycker helt klart att det är en intressant tanke. Att musiksmak och ålder på något sätt går hand i hand. Och för att använda mig själv som exempel kan jag faktiskt ganska lätt konstatera att min musiksmak har ändrats ganska drastiskt under, låt oss säga, de åtta, nio senaste åren.

För nio år sedan var jag 13 år och om jag inte minns helt fel var det ungefär då som jag började leta mig bort från den musik som jag hade lärt mig att gilla i SVT:s ”Voxpop” och liknande. Jag upptäckte bland annat ett band som skulle komma att hänga med mig i många år, nämligen Metallica. Jag minns att ett av mina första möten med Metallica var när jag fick höra One spelas, på något som kan ha varit en julavslutning i skolan. Andra band som kom att tillhöra favoriterna vid den här tidpunkten i mitt liv var exempelvis power metal-band som Edguy och Sonata Arctica.

Det var hårdrock (och en del punk) som gällde helt enkelt och så förblev det i ett antal år framåt i tiden. Brytpunkten kom troligen någon gång under 2006, när jag upptäckte Arctic Monkeys debutalbum ”Whatever People Say I Am, That’s What I’m Not”. Från och med den tidpunkten har andelen hårdrock som jag lyssnar på minskat ganska stadigt. I dag skulle kanske fem, tio procent av det jag lyssnar på regelbundet kunna klassas som hårdrock. Och power metal, som jag gillade förr, är bland det värsta jag vet. Att försöka analysera vad denna stora förändring i mitt musiklyssnande beror på är i stort sett omöjligt, men jag skulle gissa att ett allt större musikintresse är en bidragande orsak och kanske också att det har blivit lättare att få tag på musik, genom Spotify till exempel.

När jag var i 13-årsåldern ansåg jag mer eller mindre att ”utan elgitarr så är musik inte bra”. Lite överdrivet kanske, men det är inte långt ifrån den uppfattning om musik jag hade då. Till slut tröttnade jag kanske på det och ville upptäcka nya typer av musik. I dag tycker jag mig se en trend som lutar mot att jag lyssnar mer och mer ”textfokuserad” poprock, med Wilco och Okkervil River som exempel.

Och vem vet? Kanske sitter jag där i min fåtölj om 60 år och avnjuter mästerverket ”Kramgoa låtar 4”. Fast nej, jag har mycket svårt att tro att förändringen av min musiksmak ska kunna gå så långt. Det är i alla fall tydligt att det, i mitt fall, har ändrats ganska mycket, bara under de senaste åren. Om det har ett samband med att jag också blivit äldre vet jag självfallet inte, men det känns faktiskt rimligt att det åtminstone är en av de bidragande orsakerna.

Dela p Facebook Dela p Twitter

Erik Högkvist 2011-12-08

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner