Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Recension - Skiva

The Fantastic People
Fantastic Music For Fantastic People, 2010
Skivbolag: Fantastic Music
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2010-06-11
Hemsida: www.fantasticmusic.se

Depressive Art gick i graven, det var synd på ett så lovande band, men det skulle inte dröja länge förrän ständiga frontmannen Klas Bohlin reste sig igen. Den här gången med delvis samma bandmanskap, ett betydligt bättre bandnamn och en aningen mindre svulstig framtoning rent musikaliskt. Ut Depressive Art, in The Fantastic People.

Vissa av gubbarna bakom instrumenten är förvisso utbytta och albumet saluförs under ett nytt epitet, men det är svårt att inte se The Fantastic People som en ganska logisk fortsättning på Depressive Art. Det handlar fortfarande om skarpt retrodoftande rockmusik med Bohlins uttrycksfulla trumpetsång i centrum och stämningar som oblygt flörtar med det bitterljuva. På ”Fantastic Music For Fantastic People” målas det inte med de allra mest dramatiska penslarna på samma sätt som nämnda föregångares enda fullängdare ”Bye Bye Dear Everything”, det är den största skillnaden. Istället håller bandet till i ett lite mer subtilt landskap där melodierna är återhållsamma och detaljerna fler än vad man först kan ana.

Stilen som sådan är det inget fel på, men det här är inte den starka platta som jag velat ha ifrån gruppen med tanke på dess förutsättningar. Missförstå mig rätt här, ”Fantastic Music For Fantastic People” är inte alls någon dålig skiva, det finns tillräckligt med kvalitet i leden för att det inte ska gå att misslyckas. Men även om alla vi som lyssnar är fantastiskt folk kan jag inte ens med all min goda vilja säga att det här är fantastisk musik.

Inledande The Greatest Show är en riktigt stark dänga och därpåföljande Home and Safe lovar ganska gott, men sen planar det ut mer och mer, blir mer och mer anonymt. Det faktum att det gick väldigt snabbt från det att bandet över huvud taget bildades till att det här debutalbumet började spelas in tar sig uttryck i ett låtmaterial som inte är starkt nog. Känner jag Klas Bohlin rätt hade han och hans mannar kunnat skriva en betydligt starkare skiva om de bara lugnat sig lite.

Känslan från tidigare synder finns fortfarande här. Bandnamnet och vissa bandmedlemmar må vara nytt, men känslan av att något är oförlöst lever tyvärr fortfarande kvar.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner