Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Recension - Live

Talib Kweli
Mejeriet, Lund
2010-02-07
Av: Alexander Hellgren
Publicerad: 2010-02-08
Hemsida: myspace.com/talibkweli

Att en så pass viktig konsert ligger på en söndagskväll är lite obegripligt, utan att för den sakens skull tro att Lund är ett av de viktigare stoppen på turnén. Men 13-årsgränsen gillar jag. Inte för att jag ska få känna mig vuxen och världsvan, det kommer aldrig att hända ändå. Nej, utan för att dagens tonåringar behöver veta att riktig hiphop inte är jagrapparpoänglöstskrytochdudinslynaskabarahållakäften. Talib Kweli är en lysande lyriker, en sylvass samhällsskildrare och känns alltid aktuell som medveten kommentator och kritiker. Fast det var ju om vad som hände på Mejeriet som texten skulle handla om.

Förväntan i lokalen går nästan att vidröra, de långa minuterna innan det börjar. Det tänder direkt när huvudakten går på och brinner tills han två timmar senare går av. Ett hav av händer i luften gör det svårt att se vad som sker på scen. Så många 13-åringar syns inte till, utan klientelet är tillräckligt ålderdomligt för att vara bekant med låtmaterialet från Reflection Eternals ”Train of Thought” som i år firar decennium. Redan i tredje låten är pulsen ordentligt hög och den kokande stämningen gör att den bistra februarikvällen utanför glöms bort. Sedan stegras det. Glädjande för en som upptäckte Kweli med duons (Kweli och DJ Hi-Tek) debutplatta, är att det bjuds på så mycket låtar från den tiden. Eternalists är bland flera en helt fantastisk låt den här kvällen. Än bättre är att se och höra det ståendes bredvid kompisen som introducerade skivan för en.

Det är långt ifrån någon ordinär söndagsstämning, möjligen mer nyktert än vad man är van vid på konserter. Ingen har tid över för att springa till baren. Ingen vill missa. Talib Kweli fyller scenen på ett imponerande sätt, endast uppbackad av DJ. Listen! och lokalen exploderar. Hostile gospel, pt 1 (deliver us) och basen får golvet att rämna. Call and respond fungerar utmärkt, de små dissarna mot publiken går också hem. Som att det buas när han frågar vad vi tycker om Kanye West och han avbryter sin låt som denne har producerat. "Vänta vänta, jag tyckte ni sa att ni inte gillade Kanye? Varför jublar ni då?". Men det viktigaste är att Talib Kweli verkligen levererar. Kvick på gränsen till tungvrickande, fyndig på gränsen till skrattframkallande och stilren på gränsen till jag vet inte vad. Gudomligt flyt till lika bra beats.

Det känns rätt tacky när en medlem ur Alkaholiks gästar på scen och det sprutas skumpa på publiken, men det framkallar bara mer jubel. I korta perioder tappar konserten något i tempo och blir i slutet... well, aningen segt. Men de perioderna är lyckligtvis få och små. Crescendot med Get by och det finns bara ett ord. Beundran. Extranumren hade jag däremot klarat mig utan och ett medley av andra artisters hits är otroligt uttjatat och ointressant. Men att bjuda upp publiken på scen "för efterfest" är en kul grej och glädjen verkar inte veta några gränser där framme. Talib Kweli kom, sågs och segrade en stor kväll i lilla Lund.

Dela p Facebook Dela p Twitter

Relaterat

De bästa skivorna 1999

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner