Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Recension - Skiva

Hell Demonio
Discography, 2008
Skivbolag: Wallace Records/Robotradio Records
Av: Johannes Ådén
Publicerad: 2009-05-11
Hemsida: www.helldemonio.com

Det är 2003, någon gång på senhösten. Regnet trillar ner från himlen, först sakta sakta som från en droppande kran, sedan med ökande intensitet. Jag springer över Tranås gator, täckt av ett bristfälligt fungerande paraply. Paraplyet är svart. Efter att ha genat över Storgatan ankommer jag så min slutdestination: biblioteket. På Tranås stadsbibliotek jobbar en lagom tjock man, troligtvis i sina bästa år. Mannen ifråga, vi kan kalla honom Magnus, har en mycket bred och intressant musiksmak; alltifrån bebop till kängpunk. Ofta går han omkring i en Sonic Youth-tröja. Coolt. Det är även han som är ansvarig för bibliotekets musikinköp (jag vet det, eftersom jag nyligen har praoat där). Nyfiken på vad som är nyinkommet slänger jag mig på CD-hyllorna och ser ett omslag med ett särdeles snyggt omslag. Blod rinner ifrån en mun och formar orden ”The Bronx”. Självklart lånar jag den, går hem och slänger in skivan i min – ganska undermåliga – stereo. Sedan: PANG!

Jag knockades fullständigt av The Bronx självbetitlade debutalbum och speciellt förstaspåret Heart Attach American. (Efter det har de släppt ytterligare två självbetitlade album och ett nästintill självbetitlat. Fram till idag har de varit ett av mina absoluta favoritband.) Jag beskriver denna episod för er för att jag måste. Italienska Hell Demonios andra platta låter nästan exakt som The Bronx första.

Inledande Arms stolen to farms (som på skivan har sällskap med andra putslustiga låttitlar såsom Message in a Butthole och Hey Trucker, Listen To My Demotape on Your Long Silent Journeys) är identisk med Heart Attack American, och det är tyvärr inget beröm. Det låter för lika, precis som på många andra ställen på skivan. Det är hardcore, lo-fi, rock & roll, tidiga The (International) Noise Conspiracy och Howlin' Pelle, allt i en salig blandning. Vad som saknas är mer gitarrer, mer dist! Mindre poserande! Mindre simpla riff! Ge mig oljud!

Hell Demonio lyckas bäst i Mr Jesus, You Are Such a Wonderful Dancer (en låt som faktiskt har ett bra namn) där de går ifrån formulär 1A åtminstone lite grann och bjuder på några brutna takter, taktartsbyten och någon som kan liknas vid ett bassolo. Under de två minuter låten pågår känns det som att jag är på en motorcykelfärd genom Sverige. Nattetid. Hela Sverige på en natt.

Bandets första skiva hette ”Greatest Hits”. Andra ”Discography”. Vad ska komma härnäst? ”The Essential”?

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner