Recension - Skiva
Jag känner mig åksjuk.
This or the Apocalypse vill verkligen göra allting på en och samma gång. I samma anda som
August Burns Red och
Parkway Drive spelar de metalcore av den mer tekniska sorten. Vanligtvis innebär detta ett tröttsamt överanvändande av beprövade ackordgångar som man hört en miljon gånger förut i en miljon liknande band.
This or the Apocalypse är inte direkt något undantag. Man har febrilt maskerat de uttjatade medlen för att göra sådan här musik med extremt mycket tekniskt lull lull. Det saknas flyt i musiken. Allt hoppande i takterna, de ständigt återkommande komplexa gitarrslingorna och de ändlösa trumfillsen skapar något av det absolut grötiska jag någonsin vibrerat trumhinna till.
Som om detta inte var nog så jobbigt så ska även sångaren få plats i alltihop och resultatet kan inte bli mycket annat än en jävla soppa. Jag bara sitter och hoppas och väntar på att all trum- och gitarronani ska bryta upp till någon sorts förlösande refräng men det händer tyvärr alltför sällan för att vara njutbart i längden.
Lyckligtvis finns det enstaka höjdpunkter på ”Monuments” där bandet lyckas glimra till lite i mörkret. En av dessa höjdpunkter är låten
Two wars som med sitt inledande monotona gung inte helt frånkommer att vara olikt någonting av
Meshuggah. Här har man skurit ned lite på de onödigt komplexa gitarrslingorna men ändå bibehållit en progressiv ådra. Tyvärr är det också bara den låten tillsammans med det akustiska mellanspåret
Memento mori som tilltalar mig nämnvärt på denna skiva.

Relaterat
This Or The Apocalypse (2012-01-01)
Kommentera
Inga kommentarer