Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Recension - Skiva

William Johansson
Reality after midnight, 2008
Skivbolag: WeeJay Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2008-12-16
Hemsida: www.williamjohansson.net

Arvikafestivalen är ett trevligt tillhåll där man kan strosa runt och njuta av ett smörgåsbord av intryck och smaker (det gäller naturligtvis inte matutbudet som under senare år och på alla festivaler gått och blivit likriktat till den milda grad). Det är bara att öppna sig och ta in. Tysk tungsynth dundrar från ett håll, Slagsmålsklubben underhåller på någon stor scen och i ett litet tält står rent av någon talanglös stackare och sjunger karaoke. Mångfalden är fantastisk och intrycken svåra att sålla bland.

Att döma av hur ”Reality after midnight” låter har William Johansson gått både ett och två varv på det där festivalområdet i Värmland. Hans pretentiösa konceptstory om snusk och dekadens är en 16 låtar lång orgie i allt som får festivalledningen att svettas lyckligt. Men samtidigt med samma fladdriga oförmåga att hålla fast vid en röd tråd som arrangemanget ibland uppvisar.

William Johansson är synth ut i fingerspetsarna, men han kan inte alls bestämma sig för hur han egentligen vill låta. Ena stunden dundrar han på som värsta elektrotysken, andra försöker han underhålla som ett glatt blipblopgäng och långa stunder spelar han bara på det atmosfäriskt vackra. Splittrat är bara förnamnet och klassen är precis som ingredienserna väldigt varierande.

Vad det handlar om är i grund och botten en nyfiken snubbe som testar sina gränser och som inte är någon större sångare. William Johansson har ingen aning om hur han egentligen vill låta och ”Reality after midnight” är snarast att betrakta som ett experiment där han söker efter och lär känna sig själv. Som sådant är den här plattan dock riktigt spännande.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


William, 2008-12-18 13:38:34 (85.24.135.125)

Tack Mikael. Tack Lisa. Tack Kosmos!

Lisa, 2008-12-17 12:37:53 (130.243.34.241)

Haha vad trevligt att se... Träffade den rätt så speciella William Johansson för några dagar sedan på en fest här i Blge och vi pratade om allt möjligt. Nu har jag ju sett William live på olika instanser och blipp-bloppandet är ju ingen tvekan om att det kommer från hans gamla instrumental-band Sywnthkrawfts (som vi vill se spela igen!!) album och de mer atmosfäriska delarna kommer ju från hans ambient-skivor, sedan har han väl kört allt i en mixer och toppat med lite tyngre synthsound. Själv tyckte jag det var grymt :) Sedan att han sjunger dåligt håller jag inte helt med om i alla fall inte i de låtar med "mörkare" sång. Då jag såg han på den där lite underliga teater-musikalen som han skrev/regisserade/medverkade i, så sjöng han riktigt bra! Men sedan så är ju en av hans favouritartister Björk och hon sjunger väl inte direkt rent någonstans :P På festen fick jag väl inte ut så mycket av honom, mest svammel... ;)

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner