Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Recension - Skiva

Rosolina Mar meet Trumans Water
S/t, 2008
Skivbolag: Robotradio Records
Av: Alexander Hellgren
Publicerad: 2008-10-27
Hemsida: myspace.com/rosolinamar

En på pappret väldigt intressant skiva, om än med ett av de gräsligaste omslag jag sett på länge. Rosolina Mar är ett italienskt band som i sina bästa stunder låter som en blandning av å ena sidan folk och Joanna Newsom och å andra sidan rock a lá Patti Smith. Trumans Water är däremot från USA. Ett band som influerats av storheter som Sonic Youth och kanske därav har en tydlig prägel av noiserock. Bandens kontraster skulle i en kombination kunna bli riktigt spännande. Tyvärr får jag konstatera att skivan jag har framför mig endast verkar vara en split, i det här fallet fyra låtar från vardera band. Nåväl, jag får väl lyssna i alla fall, även om jag känner mig lite lurad och besviken.

De fyra låtarna av Rosolina Mar inleds med instrumentala Acqua Alta Nella Bassa, en stökig sak som spretar väldigt och verkar vilja allt och ingenting. Det plonkas, det bankas och det gnisslas. Visst finns någon form av struktur, men jag vill inte påstå att det är direkt lättillgänglig eller mottagarvänlig. De andra spåren går samma väg, och inga vokala insatser hörs. Jag börjar fundera på vad detta egentligen är, för det lilla jag tidigare hört av Rosolina Mar låter verkligen inte så här. Var är sången som jag via två namn tidigare refererade till?

När det gäller de spår som bär Trumans Waters namn, bjuds det i alla fall på lite mer begripligheter. Samt att jag får höra sång. Därmed inte sagt att bandet inte tillåter sig att skramla, gnissla och väsnas de heller. Men på något sätt känns det mer som något jag skulle kunna sätta ett finger på vad det är. De låter också som jag väntat mig. Korta, punkiga låtar med vissa spår av Spacemen 3.

Ja, jag blir inte riktigt klok på ”Rosolina Mar meet Trumans Water”. Syftet med skivan är också helt oklart. Men däremot är jag säker på att det visst finns kvaliteter att hitta, särskilt om man gillar noise. Vilket jag ibland gör och det höjer betyget ett snäpp. Vad jag tyvärr också vet är att jag i nuläget inte klarar av mer än max fem minuter med den här skivan.

Dela p Facebook Dela p Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner