Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Recension - Live

Mattias Alkberg BD
Trappan, Norrköping
2006-12-07
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2006-12-12
Hemsida: www.mabd.se

Vid en snabb första anblick finns det risk att göra en grav missbedömning, Mattias Alkberg skulle mycket väl kunna vara en bortglömd och bortlämnad bror till Meatloaf. Och tro mig, det är inte särkilt smickrande när det handlar om utseende. Tur då att vår svenska motsvarighet till Odjuret, i sagan om Skönheten och Odjuret, inte alls skriver samma typ av sötsliskig balladrock som originalmeatloaf.

Vem är Mattias Alkberg kanske det finns de som säger, och dessa människor är väldigt lyckligt lottade. För det första betyder detta att de inte har allt för stor koll på det eminenta bandet The Bear Quartet, där en viss Alkberg ingår, och således har de massor av bra musik att upptäcka. För det andra betyder det att de inte heller har koll på den musik som bandet Mattias Alkberg BD producerar. En helt annan disciplin.

Jag ska dock inte förhasta mig här, jag erkänner blankt att jag inte har totalkoll på Mattias Alkberg BD-projektet, bättre ställt är det med Bear Quartet. Klart att Fylleskalle, hitsingeln från debutalbumet ”Tunaskolan 2004”, har vevats några varv när det har varit fest, annars är det inte så mycket mer. Live är det ännu sämre ställt med tillvaron, jag har aldrig haft förmånen att få se någon Alkberg-konstellation på en scen nära mig. Kvällen bjuder såldes på en förmodad trevlig premiär.

Poeten och diktaren Mattias Alkberg är så långt man kan komma från att vara en gnistrande scenpersonlighet. För det mesta ser han bara malplacerad ut. Dåliga skämt varvas med äckliga tungvrickningar och det klassiska ”Norrköpingstecknet” (en imitation av att skjuta upp i armen) förnärmar förmodligen mer än det förbrödrar. Det hela blir till en slags surrealitet som jag ändå finner fascinerande.

Trots meatloaflooken, måste jag ändå säga att jag imponeras av såväl låtval som kompetent utförande. Det är förvisso inte samma typ av kliniskt rent utförande som [Ingenting] bjöd på en stund innan, herrarna på scenen tar sig god tid mellan låtarna, men när det väl gäller så är det full fart och full koncentration

Nämnde jag fascinationen? På scenen står en man, med sitt band, som verkar som hämtad från parkbänken utanför, men som ändå levererar en form av otroligt energisk och medryckande rockmusik. Fylleskalle gör succé givetvis, störst bifall ikväll. Resterande låtskatt, för en låtskatt är det, får mig att vilja ta första pendeltåg tillbaka till Linköping för att dyka ner i all form av Alkbergmusik jag kan komma åt. Trots ett haltande scenframträdande vill jag ändå slå ett slag Mattias Alkberg, han må vara ful men fantastiskt duktig på att skriva bra musik.

Dela p Facebook Dela p Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner