Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Diabolical Masquerade
Death's Design, 2007
Skivbolag: Peaceville
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2007-07-17
Hemsida: diabolicalmasquerade.com

För ungefär ett halvår sedan recenserade jag återutgivningen av ”Nightwork”. En riktigt vass skiva där Anders ”Blakkheim” Nyström och hans Diabolical Masquerade experimenterade med symfonisk black metal långt innan framgångsrika gäng som Cradle Of Filth och Dimmu Borgir verkligen kom på tapeten. Peaceville fortsätter återutgivningen av den för länge sedan avvecklade orkestern. Här är den avslutande fullängdaren ”Death’s Design”.

Som tyvärr inte imponerar alls lika mycket som sin föregångare. Sättet att bygga upp hela skivan som ett soundtrack, med 61 olika delar som vävs ihop till låtar under 20 olika teman, är förvisso en kul idé. Men det är också det som helt tar udden av den. Jag saknar riktiga, bra, låtar på ”Death’s Design”. I mina öron är den bara fladdrande brottstycken av halvengagerad symfoniblack. Inget som håller ihop till låtar av övertygande slag. Black metalväsanden blandas med akustiska partier och rent av jazz till höger och vänster och jag hittar inte den röda tråden. Vilket naturligtvis är väldigt irriterande.

Bortser man från det stökiga upplägget är skivan ändå inte någon särskilt upplyftande historia. I jämförelse med ”Nightwork” finns det ingen spets i komponerandet. Det framstår rent av som en skåpsrensning där idéer som legat länge och aldrig riktigt utvecklats till ordentliga låtar luftas. Att många håller ”Death’s Design” som det viktigaste verket av Diabolical Masquerade är för mig en stor gåta.