Recension - Demo
Det här är egentligen alldeles för professionellt och väl utfört för att avhandlas under rubriken âdemoâ. Enda anledningen till att Katrineholms
Centicore inte ritat på något skivkontrakt torde vara att det finns så ofantligt många bra band i Sverige. Ty de manglar dödsthrash så mycket bättre än många kontrakterade gäng därute.
âDeathâs Paradeâ spelades in under fjolÃ¥ret och orkestern gör i Ã¥r ytterligare ett ryck för att spränga igenom ljudvallen. Man mÃ¥ste kämpa för att höras och ibland räcker det inte ens med sÃ¥ kompetent dödsthrash som den som hörs här.
Inbäddade i en stabil produktion visar sig Centicore-snubbarna på styva linan med utmärkta spelinsatser. Från cementtunga trummor fram till eldiga gitarrsolon låter det utmärkt och då snackar vi inte tramsiga tekniska uppvisningar. För katrineholmarna står låtarna i centrum och alla instrumentala utflykter har ett syfte.
Det som möjligen gÃ¥r att anmärka pÃ¥ är att det saknas riktiga killerspÃ¥r pÃ¥ âDeathâs Paradeâ. Den rymmer tre bra, proffsiga och stabila spÃ¥r, men ingen komposition som obarmhärtigt hamrar sig fast i skallen. Men att börja anmärka pÃ¥ sÃ¥dant känns en aning futtigt. Centicore är alldeles för imponerande för att behöva stÃ¥ till svars för sÃ¥dana petitesser.
När jag hör demos som âDeathâs Paradeâ och sedan filosoferar över alla de dussinverk som tyska och amerikanska bolag prÃ¥nglar ut börjar jag nästan tappa tron pÃ¥ branschen. Rättvisa är sannerligen ingenting som existerar, det tror jag Centicore skriver under pÃ¥.

Kommentera
Inga kommentarer