Recension - Skiva
Vad är det frågan om? Har det gått och blivit knastider utan att jag har märkt det? Med hopp om förbättring gick jag direkt från den mindre lyckade ”Strawberry Jam”, det senaste alstret från
Animal Collective, till att lyssna på det kontrollerade skruvade som är
Architecture in Helsinki. Men låt er inte luras av namnet, det finns inte en finländare som musicerar så långt ögat når i detta band, arkitekterna är i själva verket ett galet musikerkollektiv från ”down under”, Australien.
Bandet bildades runt millennieskiftet, men det var först med släppet av andra albumet ”In Case We Die”, 2005, som det började hända saker. Låten
It’s 5! snappades upp av radion och bums bar det iväg på långa turnéer med bland annat
Death Cab For Cutie,
Yo La Tengo och
Belle & Sebastian. Även vi svenskar har fått möjlighet att ta del av detta spasmiska kollektiv, Göteborg fick finbesök under Way Out West-festivalen till exempel, en spelning som jag fortfarande grämer mig över att jag missade.
Men så har vi det här problemet som uppstår när man helt förälskar sig i en skiva, och det sedan kommer en ny skiva. I det här fallet har det också skett ett par medlemsbyten, inte konstigt att man blir nervös. Och tyvärr, ”Places Like This” motsvarar inte alls mina förväntningar.
I många avseenden är det en helt annan platta jämfört med ”In Case We Die”. Borta är de mer poppiga element, som kom helt i sin rätt i
It’s 5!, istället har det glättigt hoppiga fått gå i bräschen för ”nya” Architecture in Helsinki. Denna olikhet gör det svårt att jämföra plattorna, så jag struntar i det från och med nu. Ge båda skivor en chans! Men det blir svårt att gilla båda. Jag har gjort mitt val, det föll på ”In Case We Die”.

Kommentera
Inga kommentarer