Joyzine
Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Recension - Skiva

The Dangerous Summer
Reach For The Sun, 2010
Skivbolag: Hopeless Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2010-05-06
Hemsida: myspace.com/dangeroussummer

Nu generaliserar jag förstås en aning, men jag är ganska övertygad om att musikbranschen inte hade hängt lika mycket på fallrepen om den varit befolkad av människor som faktiskt var bra på vad de gjorde. Då tänker jag kanske framförallt på dem som jobbar på promotionavdelningar eller har ansvar för att kommunicera musiken utåt på något sätt. Helt ärligt, alldeles för många av dem som uppehåller sådana roller är alldeles, alldeles för dåliga på det de gör.

Hade sådana positioner befolkats av människor som tänker till snarare än stortrutade karriärister som är bra på att snacka hade saker sett mycket mer annorlunda ut. Om folk som tyckt bättre om att dra upp strategiska planer än att dricka blaskbärs på livliga backstageområden suttit på posterna hade pressutskick kanske rent av varit värda att läsa.

Som det ser ut idag är det tvärtom så att alldeles för många tar den enkla vägen ut och rapar lite nötta klyschor utan att ha varken intention eller intresse av att verkligen säga något vettigt. Hur många gånger han ni fått höra att ett band lägger hela sitt hjärta i musiken och att allt bygger på ärlighet och blod, svett och tårar för att sedan upptäcka att produkten bara är lika likriktat plastig som allt annat som marknadsförs på samma sätt? Allt för många, jag vet. Det är en klyscha som börjar bli så löjlig att det knappt finns skäl att bry sig om den och är ett resultat av lättjan på branschplats.

The Dangerous Summer, som tagit sitt namn efter en bok av Ernest Hemingway, beskrivs naturligtvis som ett ärligt gäng gossar som brinner för att göra tidlös musik som verkligen betyder något. Men egentligen spelar de förstås inget annat än platt emorock som varken sticker ut eller engagerar. Titelspåret är det lysande undantaget, men i övrigt är ”Reach For The Sun” mest ointressant.
- Vi ville bara skriva ett bra album som kommer stå sig i evighet, säger sångaren och gitarristen Cody Payne i en kommentar.

Vilken framgång det då måste kännas som att ha skrivit ett album som går in genom det ena örat och ut genom det andra och som bokstavligt talat låter precis som alla andra på den överbefolkade scenen. Men det spelar ju ingen roll när man trött kan rapa vilken klyscha som helst från standardformuläret.

Dela p Facebook Dela p Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner