Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Pain
Nothing remains the same, 2002
Skivbolag: Stockholm Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2002-02-17
Hemsida: www.pain.cd

Pains förra album "Rebirth" som kom 1999 kändes ganska ofärdigt. Förutom hitsingeln End of the line var det inte mycket på den skivan som var särskilt upphetsande. Med nya alstret "Nothing remains the same" är det helt tvärtom. Den här plattan är mycket mognare och inte alls lika eurodiscoinfluerad som föregångaren.

Det här är inget annat än en uppvisning i skicklig produktion. Peter Tägtgren som är enda mannen i bandet brukar till vardags producera drösvis med metalorkestrar i sin studio. Därför är det inte oväntat att han producerat hela albumet utom en enda låt på egen hand, och på vilket sätt han har gjort det! Melodikrokar på melodikrokar vävs i varandra och hela ljudbilden är väldigt tung samtidigt som den är luftig och ger god plats åt nyanser. Tägtgren använder sig av en uppsjö av ljud och får dem att passa perfekt tillsammans i låtarna.

Inte nog med att produktionen är av yppersta klass, den här gången har Pain dessutom riktigt bra låtar att komma med. Variationen är väldigt bra utan att det blir för fladdrigt och osammanhängande. Här finns blytunga gitarrmattor, smäktande stråkar, delikata synthslingor och strömlinjeformade bastoner. Allt toppat med variationsrik och aggressiv sång. Själv gillar jag Pains hårdare sidor bäst, men de lugna sitter inte heller fel. Det enda negativa med plattan är att den nästan blir för tung att lyssna rakt igenom.

Brottarhiten Shut your mouth är självfallet en favorit, men slaktmetal-kompositionen Only them och stentuffa Beatles-covern Eleanor Rigby är inte heller något att spotta på. Det här är en platta som erbjuder nya upplevelser varje gång den spelas. Peter Tägtgren är kung på producenttronen.