Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Recension - Skiva

Anders Boson
Don’t Let Me Go, 2010
Skivbolag: Bearflag Records
Av: Eva Linde
Publicerad: 2010-06-10
Hemsida: www.andersboson.se

Det är bara att luta sig tillbaka och njuta. Det inledande ovädret i Anders Bosons Prelude ska absolut inte ses som en varning. Man är i mycket trygga händer. Han gungar med sin smekande klara röst och djupa melodier varsamt in en i en varm, melankolisk, men ändå väldigt tillfredställande och vacker värld.

Det är lätt att få sympati både för hans texter och hans sätt att bygga musik. Att Anders Boson hoppade av framgångscirkusen Fibes, Oh Fibes! för att hitta tillbaka till detta känns naturligt, om än inte strategiskt. Han leker i ett eget gränsland, inte för nära jazzen för att kännas traditionell och inte för nära popen för att bli för hårt driven av att vara lättillgänglig. Tyvärr innebär det också att han får lov att befinna sig i ett land där få kommer ha tålamod att nå honom. Det är på riktigt synd. För varje låt har sin nerv och leder en på sitt sätt in i känslan av att vara både oändlig och väldigt levande. Som I will remember, en otroligt fin låt om förlorad kärlek som i själva verket är långt ifrån just förlorad. Den är så öm i sin melodi och så gripande i sin trevande eftertänksamhet.

Men starkast upplever jag det blödande titelspåret. Liksom The Fray i Never Say Never upprepar Anders Boson orden "Don't let me go" som ett bultande mantra man inte kan stå rustad för. Det gör man inte heller helt för denna debut.

Dela p Facebook Dela p Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner