Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

The Movements
Follow The Movements, 2011
Skivbolag: Teen Sound Records
Av: Sebastian Norling Rauhala
Publicerad: 2011-04-03
Hemsida: www.themovements.com

På tio år kan mycket hända på många olika plan. Regeringar byts ut, barn växer upp och trender kommer, försvinner och kommer tillbaka. Under ett decennium hann The Movements gå från stökig garagerock till flummig spacerock, men fortfarande med garageslamret intakt. Vad bandet då gör för att uppmärksamma tioårsjubileet är att släppa en LP där A-sidan består av fyra nya låtar, två tidigare outgivna låtar och B-sidan är deras slutsålda debut-EP ”Drag me up”.

Valet av vinyl är en kul kuriositet och säger även en del om grabbarnas musikaliska arv, vilket inte skulle förvåna mig om det är vinylskivor med Amon Düül II och Captain Beefheart. Men ledsamt nog håller inte en kul grej utan substans och det saknar den här skivan.

Alla de fyra låtarna lider av störigt burkig produktion med klen sång och grymt nedtonad bas. In my time och Red headed girl har hetsiga tempon, men griper inte riktigt tag i en. Och ett tag nickar jag till under You don’t know, där titeln upprepas till leda medan bandet kör på i ett utdraget Grateful Dead-jam.

”You don’t know, you don’t know” känns efter att Daniel Henriksson ”sjungit” strofen x antal gånger som om den är riktad mot mig, den dumme kritikern som inte fattar något. Jag tar inte åt mig alls, utan trycker snabbt av skivspelaren för att tända av från denna tradiga tripp.