Recension - Demo
Alternativ rock kallar Kristinehamnstrion själv sin musik, något åt det hållet i alla fall. Ja, det är någon sorts blandning av rock/pop och metal, skulle jag vilja säga. Influenser, som är tydliga är bland andra
Kent,
Joy Division och
Depech Mode. Först och främst tycker jag det avspeglar sig i den melankoliska och förstämda känsla som ligger över musiken.
Jag vet inte om det var jag som spelade för högt, men jag fick snabbt ont i öronen. De crescendon som nästintill varje låt mynnar ut i, stegrar volymen på den distade gitarren, basen och de slamrande trummorna till en nivå nära digital distorsion. Den sammantagna ljudbilden är vass och hård, vilket Oskar Nilssons virveltrumma är ett bra exempel på.
När en låt startar lugnt och fint med lite akustisk gitarr önskar du att den förblir där ett tag, men icke. Varje låt är upphackad i konstiga kontraster mellan mjukt och stillsamt och hårt och högt, vilket ger en ganska fragmenterad upplevelse. Jag finner ingen ro någonstans, och ingenting ges tid att sjunka in eller utvecklas. Det känns rastlöst, och lite fritidsgård över det.
De bästa låtarna är helt klart de som sticker ut från de övriga, som till exempel
Heirs och
Why On All Of Earth, där gästande sångerska och fiolspel hjälper till att lyfta.

Kommentera
Inga kommentarer