Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Krönika

Årets bästa skivor 2004

Årsbästa enligt Daniel Arosenius

1. Prince - Musicology
Denna hemliga lilla man har en fantastisk karriär bakom sig. Hans album "Musicology" är ett svängigt funk/pop-album som helt enkelt är otroligt bra! Prince är en mycket begåvad producent och han lämnar ingenting åt slumpen. Som vanligt spelar han de flesta instrumenten själv, vilket är imponerande. "Musicology" är den perfekta partyplattan för alla som gillar musik med härligt groove!

2. R Kelly - Happy People/U Saved Me
R Kelly är ytterliggare en i raden av begåvade, svarta amerikaner som sjunger så man ryser från topp till tå. Hans blandning av soul, r'n'b, hip-hop och gospel får antagligen lika många att kräkas som att tjuta av glädje. "Happy People/U Saved Me" består av två suveräna skivor. "Happy People" är ett klassiskt R Kelly-album, "U Saved Me" strävar mot rötterna - gospelmusiken. Båda skivorna håller, som alltid när R Kelly varit i farten, mycket hög klass.

3. Usher - Confessions
Det är svårt att inte jämföra Usher med Michael Jackson. Han dansar inte hälften så bra som Michael, men han är på god väg. Han sjunger inte lika bra som Michael, men han sjunger otroligt bra! "Confessions" är inte hans bästa album, men ändå tillräckligt fantastiskt för att ta sig in som trea på listan.

4. Kanye West - Collage Dropout
Kanye West är en mycket begåvad producent och låtskrivare som länge jobbat med artister som Jay-Z och Alicia Keys. West producerade albumet "Blueprint" åt Jay-Z som blev en enorm succé med låtar som Izzo (H.O.V.A.) och Takeover. Alicia Keys fick You Don't Know My Name som blev den största hiten från hennes fantastiska album "The Diary of Alicia Keys" som kom ut 2003. På senare tid har Kanye West början slipa på sina rapkunskaper och debuterade med "Through the Wire" och "Slow Jamz" som rullade frekvent på radiostationer världen runt under årets början. Hans soloalbum "Collage Dropout" är mycket bra och bevisar att han inte bara är en eminent låtskrivare och producent - han kan rappa också.

5. Promoe - The Long Distance Runner
Promoe är en av Sveriges riktiga stoltheter på hiphopscenen. Få missade nog hiten These walls don't lie som vittnar om Promoes nya, komersiella framtoning. "The Long Distance Runner" innehåller flera bra partylåtar, inte undra på att Promoe har känsla för musiken. Man ska dock inte glömma att många fortfarande pratar om hans gamla album som de bästa han har gjort.

6. Gwen Stefani - Love Angel Music Baby
Det var ett fint initiativ att dra sig ur No Doubt (särskilt eftersom alla album efter "Tragic Kingdom" varit värdelösa) och ta steget mot en solokarriär. Hennes karakteristiska röst har satt prägel på detta heta diskopopalbum som ligger helt rätt i tiden.

7. Nils Landgren - Funky ABBA
När man verkligen trodde att man hade fått nog av ABBA-låtarna, dök Nils Landgren upp från ingenstanns med sin röda trombon och förvånade alla. Tillsammans med gräddan av svenska musiker och sångare/sångerskor har Nils Landgren arrangerat och producerat "Funky ABBA", som verkligen är ett kanonalbum. På några av låtarna får man ha ganska mycket fantasi för att ens höra att det är en gammal ABBA-låt i grunden, men det spelar mindre roll. Det är en rolig idé som verkligen har lyckats!

8. Morrissey - You Are the Quarry
Denna fantastiska artist och rockikon har betytt mycket för musikvärlden. Som sångare i The Smiths har han bidragit till historien som ett av Storbritanniens största indieband genom tiderna. Efter karriären med The Smiths har Morrissey fortsatt med sin solokarriär, nu senaste med "You Are the Quarry" som kom ut i våras. Morrissey hade flera höjdpunkter under 2004, kanske var en av dem under framträdandet på Hulstsfredsfestivalen i somras.

9. Tiger Lou - Is My Head Still On?
I en jämn kamp med Jens Lekman vann slutligen Tiger Lou, främst pågrund av att hans material känns mer komplett och slitstarkt. Snäll och försiktig pop är kanske inget nytt, men många har givit upp sina hjärtan för Tiger Lou under året som gått.

10. The Hives - Tyrannosaurus Hives
The Hives har plöjt sig fram över både Europa och USA som en ångvält med sin kaxiga punkrock sen de debuterade 1997 med "Barely Legal". Även om deras musik helst ska upplevas live har "Tyroannosaurus Hives" sålt som smör under året. Ingen har väl undgått hiten Walk Idiot Walk.

11. Anna Ternheim - Somebody Outside
Anna dök upp från ingenstanns och har förtrollat många under 2004. Hon är en singer/songwriter med karaktär som lyckats väl med debutalbumet - "Somebody Outside".

12. The Bronx - S/t
Bandet drog igång under sommaren 2002 i LA och redan efter två spelningar hade de en uppsjö kontrakt att välja bland. Det här är antagligen bara början på en fantastisk karriär.


Årsbästa enligt Mikael Mjörnberg

1. In Flames – Soundtrack To Your Escape
Om “Reroute To Remain” var en liten besvikelse är ”Soundtrack To Your Escape” den storstilade revanschen för In Flames. En brutal men samtidigt emotionell smocka som kommer visa vägen in i den moderna melodidödsen för många band. Jag lyfter på hatten och bugar, årets platta alla kategorier.

2. Slipknot – Vol 3: (The Subliminal Verses)
Ärligt talat visste jag inte vad jag skulle tro inför den här plattan, men jag blev positivt överraskad. Även om Slipknot inkluderar en rad ballader på det här vaxet har de samtidigt gjort sina mest brutala låtar till dags dato. Utan att tumma på kvaliteten har de maskerade hämnarna visat att musikaliskbredd enbart är nyttigt inom metalscenen.

3. Günther – Pleasure Man
När man lyssnar på musik ska man ha kul och det har man när man lyssnar på Günther. Lägg där till att han fått ihop en rad riktigt svängiga bitar som är välproducerade och har mer genomtänkta texter än vad som först kan anas. Då förstår man att ”Pleasure Man” är mer än den genomkommersiella mainstreamsoppa alla ni politiskt korrekta musikpoliser där ute tror att det är. Till er: våga sänk garden och ha kul. Up yours!

4. Helltrain – Route 666
Blanda en skopa death metal, en näve rock n’roll, addera en orgel och ett sjuhelsikes sväng samt avnjut ett flak med starköl så har du Helltrain i ett nötskal. ”Route 666” är en av de intressantaste debuterna inom hårdrocken 2004 och har potential att attrahera lyssnare även utanför den inskränkta scenen. Jag är imponerad!

5. The Roots – The Tipping Point
“The Tipping Point” innehåller så väl svängig och laidback hip-hop som tongångar av det mer upprörda slaget. Vad låtmaterialet har gemensamt är att det är fruktansvärt bra och grymt framfört. The Roots har utan någon som helst konkurrens gjort årets hip-hop-skiva.

6. The Haunted – rEVOLVEr
Behöver jag säga mer än Peter Dolving? Ursprungssångaren kom tillbaka till The Haunted och bandet blommade upp på nytt. ”rEVOLVEr” är visserligen ingen innovativ platta, men göteborgarna gör precis det de är bäst på och levererar smart thrash. Med Dolvings fantastiska sånginsats som grädde på moset drabbades näst intill alla rockers av ofrivillig ståfräs.

7. Lars Winnerbäck – Vatten Under Broarna
Den där nerven och överväldigande känslostormen som fanns där för några år sedan är borta. Men Lars är fortfarande en skicklig textförfattare och låtskrivare. ”Vatten Under Broarna” bjuder på stilfull, akustisk musik.

8. Lordi – Monsterican Dream
Säga vad man vill om finska Lordis image, men retroplattan ”Monsterican Dream” sitter som gjuten på förfesten. Partyhårdrock som sneglar både en och två gånger mot 80-talet.

9. John Frusciante – Shadows Collide With People
Red Hot Chili Peppers-gitaristen gav sig på det dåraktiga experimentet att ösa ut skivor under 2004, materialet blev som ni förstår högst splittrat. Först ut var ”Shadows Collide With People” som bjuder på det mest genomarbetade och klart bästa materialet, en vacker skiva.

10. Hatesphere – Ballet of the Brute
Producenten Tommy Hansen med erfarenhet från helt andra genres än metal kunde inte för blotta livet förstå varför Hatesphere-grabbarna vill låta “dåligt”. Gamlingen får tycka vad han vill, den smutsiga produktionen och råa aggressiviteten gör ”Ballet of the Brute” till en våldsam och njutbar deaththrash-smocka.

11. The Bronx – S/t
Mer hjärta än hjärna, så skulle man väl i korthet kunna beskriva The Bronx självbetitlade debutalbum. Utan vare sig tanke eller mål bjuder de på en vrålösig och svettig punkattack.

12. Keane – Hopes and Fears
Ibland behöver man sirliga popmelodier som bara är så där skönt banala. Keanes ”Hopes and Fears” är precis ett sådant album som dessutom kom precis rätt i tiden, sett ur min synvinkel. Ett album med genomgående bra låtmaterial.

Dela p Facebook Dela p Twitter

Mikael Mjörnberg 2004-12-25

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner