Recension - Skiva
Jänkarna i
Shadows Fall tycks genomlida en stor identitetskris alternativt vara hyggligt schizofrena. De har enormt svårt att bestämma sig för hur de ska låta och på ”The art of balance” bjuds det på allt från trevande poppartier till bastant death metalmangel. Där emellan får vi bekanta oss med så väl bandets tolkning av nu-metal som melodipassager a la
In Flames och bredbent gitarrock.
Jag måste erkänna redan från början att jag tycker att det blir på tok för mycket. Även om bandet gör många av stilarna på ett riktigt juste sätt tar de udden av sig själva genom att blanda så enormt friskt. De hade garanterat tjänat på att bestämma sig för en riktning och sedan köra stenhårt på den.
I första singeln
Thoughts without words som doftar både nu- och aggrometal fungerar det riktigt bra, liksom i hårda
Fire in Babylon. Men allt för många spår blir halvmesyrer. Dessutom är plattan alldeles för platt producerad. Istället för att explodera av aggression i de hårda styckena hålls musiken försiktigt tillbaka av en allt för stylad och mjäkig ljudbild.
Det här duger alldeles utmärkt som bakgrundsskval och då och då som skön pausmusik. Det saknar dock udden för att passa som musik att röja till och är alldeles för stirrigt för att man ska kunna luta sig tillbaka och bara njuta. Det verkar lite som om Shadows Fall försökt kopiera
System of a downs framgångsrecept. I så fall har de misslyckats ganska kapitalt. De saknar den dynamik och känsla som tokstollarna besitter. Som sagt, bandet skulle tjäna på att variera sig lite mindre.

Kommentera
Inga kommentarer