Joyzine

[stäng]

Recension - Live

The Sounds
Flygeln, Norrköping
2013-11-08
Av: Ricky Holmquist
Publicerad: 2013-11-09
Hemsida: the-sounds.com

Jag tänkte skriva den här recensionen på rim. Bara för att liksom. Men jag insåg med ens att det skulle inte gå. Jag hittade inget ord som rimmade på fantastisktöverjävligtexplosionsartat. Så då fick det vara.

När The Sounds inför en lokal som knappt är halvfull öppnar med (håll i dig nu) ett knockoutslag i form av Living In America följt av en uppkäftig punksparkarkande Hit Me. Inte knockad än? Ok, Maja och bandet skövlar vidare med Song With A Mission, Shake Shake Shake. Eufori och galenskap i sin allra vackraste form.

Det blir en fysisk omöjlighet att stå still. Painted By Numbers får statyer att skråla och skåla i allsång. Väggar skakar och de få höstlöven utanför som krampaktigt klamrat sig fast på grenarna ligger nu på asfalten.

Maja Ivarsson ÄR The Sounds. Men hon tar mindre plats på scenen än vad hon gjort tidigare, Vilket gör att bandet kan växa. The Sounds är ikväll ett band, men känns som en hel armé.

Nya låtarna från färska skivan ”Weekend” passar perfekt in i hitkavalkaden. Vackra titelspåret Weekend kommer som en välbehövlig andningspaus, likaså den på skiva ganska enkla Wish You Were Here känns ikväll väldigt innerlig och intim.

Men ingenting, INGENTING kommer ens i närheten av urkraften som bandet avlossar i Dorchester Hotel. Det är ett sånt fantastiskt manglande med rockande synthslingor och gitarrer som gör sitt bästa för att skära hål i fasaden. Jag har under de minutrarna aldrig sett The Sounds så febrigt bra. Jag blundar och sveps fullkomligt iväg, fysiskt och själsligt. Inga Simones, Gudruns eller Sandys kommer ens i närheten av den stormvinden från Skåne.

The Sounds tog mig med storm (ursäkta) ikväll. Jag blev andfådd och genomsvett. Jag hade inga förväntningar på kvällen, men alla förväntningar infriades. Tack Sounds för en briljant fredagskväll.