Recension - Skiva
Ni som intensivt följer de rader jag sätter på pränt är väl bekanta med hur jag med snudd på en dåres envishet predikar att det är låtarna som är det viktiga. Utan riktigt bra låtar, kan en grej vara hur imponerande som helst utan att det riktigt fungerar för mig.
Men ingen regel som inte har ett undantag.
När det kommer till finska
Noumena blir jag överlycklig bara av att höra soundet. Det robust utmejslade melodiska dödsmetall-soundet med Antti Haapanens murkna avgrundsgrowl på toppen är som balsam för själen. Vi snackar förmodligen om ett av Finlands i särklass mest intressanta metalband, som sorgligt nog fått agera i skuggan av större menlösare akter hela sin karriär.
Men som sagt, det här är inte albumet där låtarna är som mest direkta. På ”Death Walks With Me” finns inga
Misanthropolis eller
Retrospection, brottarhitarna som fick mig att falla handlöst för 2006 års ”Anatomy Of Life”. Faktum är att materialet inte är direkt hittigt alls. De snygga melodislingorna finns där i kombination med det tungt svängiga dödssoundet, men det är snarare tal om en behaglig helhet än några bitar som klubbar sin lyssnare i huvudet. Soundet står för wow-potentialen.
Gruppen har dessutom gått och rekryterat en vokalissa. Suvi Uura tillför en extra dimension till finnarnas tonkonst utan att det blir sliskig lip-goth av det hela. Ni fattar att jag blir glad av ”Death Walks With Me” nu va?

Relaterat
Noumena (2006-01-01)
Kommentera
Inga kommentarer