Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Recension - Live

Dia Psalma
Hultsfredsfestivalen
2006-06-17
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2006-06-20
Hemsida: www.diapsalma.net

Redan när jag går över den nya fina träbron i riktning mot Atlantistältet kan jag höra dem, alla de förväntansfulla människor som samlas för att lyssna på det svenska kultbandet Dia Psalma. Då är det fortfarande minst en kvart kvar tills de ska gå på scen. Gåshud redan innan jag ens kommit fram till tältet med andra ord. Väl framme är det ett himla liv på publiken, det är nästan så att man tror att man hamnat mitt i klacken på en av Sveriges matcher i fotbolls-VM.

Medan jag står där och väntar rusar tankarna i mitt huvud: måtte det bli bra nu, vilka låtar kommer de spela, vilken låt kommer de öppna med, det är knappt jag är beredd när de första tonerna av Hon Får drar igång. Initialt känner jag något av en liten besvikelse, inte över valet av låt i sig, utan över själva framförandet. Nog för att det är flera ton kärlek och nostalgi men jag tycker nästan att en och annan fiolspelare hade varit på sin plats. Mycket av Dia Psalmas speciella sound bygger ju just på fioler. Det är ändå en återförening, då tycker jag att man kan anstränga sig.

Detta är dock något jag har överseende med när jag hör allsången i Balladen om lilla Elsa, Ulke behöver inte sjunga alls i verserna, det fixar publiken utan problem. Refrängen är mäktig. Det märks också att Ulke, Ztikkan och resten av grabbarna både är något av tagna på sängen och aningen rostiga. Mellansnacken är tafatta och det är lite si och så med tightheten. Även låtvalet känns lite märkligt. Stort fokus ligger på ”Gryningstid”, där återfinns i och för sig många riktigt bra låtar, men vart finns låtar som Luft och Vemodsvals från ”Efter allt”? Att istället välja att spela den sega och relativt tama Mördarvals känns väldigt omotiverat, speciellt när de inte lyckas spela den särskilt bra heller.

Att nu inte spelningen blev som jag hade förväntat mig gör den inte heller till en dålig spelning. Dia Psalma är fortfarande ett band som hör till historien, och där ska de stanna, men det var kul att få en chans att se och höra dem live. Det ska de ha ett stort tack för.

Dela p Facebook Dela p Twitter

Relaterat

Ha respekt för de döda! (och ha respekt nog att dö i tid)!
Den musikaliske konungen
Dia Psalma (2009-04-09)
Dia Psalma (2006-06-17)

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner