Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Krönika

En albumlyssnares funderingar och farhågor

Känslan är att vi blir färre och färre, för varje år som går. Vi som älskar att lyssna på album och som fruktar en framtid utan dem.

Lyssnar vi på musik på ett annat sätt under Spotifyspellistornas tidsålder? Lyssnade man på musik på ett annat sätt när man ”fick nöja sig” med vinylskivor? Och då menar jag inte rent tekniskt, som att man i dag kan använda en smartphone för att lyssna på sin favoritmusik i stället för en skivspelare.

Nej, det jag syftar på är att man, enligt min egen ickevetenskapliga uppskattning, var mer benägen att lyssna ett helt album från start till mål för, låt oss säga, 30 år sedan än vad man är i dag. Som en stor beundrare av albumformatet har jag, till viss del, mycket svårt att förstå varför det är så. Om det nu är så. Det är ju först när man lyssnar på en skiva i sin helhet som varje enskild låt når sin fulla potential. Och som helhet kan ett album växa till något fullständigt oslagbart. Något som en enskild låt, i min mening, aldrig kan göra. I alla fall inte på samma sätt.

Är jag ensam om att avnjuta skivor i sin helhet i dag? Är det bara jag som tycker att det är ganska ointressant att enbart lyssna på ett fåtal låtar med band och artister som jag gillar? Visst, jag gillar självklart också att lyssna på enskilda låtar. Jag gör också Spotifylistor med mina favoritlåtar. Men till kanske 90 procent lyssnar jag faktiskt på album, inte låtar. Det är mitt sätt att konsumera musik.

Tillbaka till den inledande frågeställningen. Har sättet att lyssna på musik förändrats i och med de digitala musikformatens intåg? Svaret på den frågan är förmodligen, både ja och nej. Folk har såklart gjort blandband och samlingar av favoritlåtar genom alla tider. Det är inget nytt med det. Känslan är dock att det är betydligt mer sällsynt i dag att skivor avnjuts i sina helheter, på det sätt som de skapats och satts samman av band och artister.

Troligen har detta att göra med att det i dag är så otroligt enkelt att vara sin egen dj. Det är bara att göra en enkel sökning genom exempelvis Spotify och så har man hittat sin favoritlåt (om det inte är en låt med Pink Floyd, Bob Dylan eller The Beatles vill säga). Sedan är det bara att upprepa proceduren och snart har man snabbt och enkelt en lång spellista med sina favoriter. Så smidigt var den inte under vinylskivans guldålder. Då tvingades man gå till skivhyllan, leta upp en ny skiva, ta ut den ur hyllan, ta ut den ur konvolutet, byta skiva i skivspelaren och sedan leta upp rätt spår på skivan.

Jag överdriver självfallet en hel del när jag undrar om jag är ensam om att lyssna på hela album. Än så länge görs ju listor på årets bästa album (!) vid årens slut och man recenserar fortfarande skivor, inte Spotifylistor. Och så länge band och artister väljer (och kan) att fortsätta släppa fullängdsalbum tror jag att vi kommer att fortsätta göra listor över årets bästa album. Detsamma gäller troligen mig och mitt musiklyssnande. För om band och artister någon gång i framtiden överger albumformatet går det ju inte längre att lyssna på ny musik i form av ett 50 minuter långt album. Låt oss hoppas att det aldrig blir verklighet.

Dela p Facebook Dela p Twitter

Erik Högkvist 2012-01-12

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Sebbe, 2012-01-12 16:50:25 (79.138.149.159)

Jag gillar också albumformatet hejdlöst mycket, men upplever ofta längden som ett problem. Lyssnar jag på ett album tycker jag att upplevelsen går förlorad om man inte hinner/kan lyssna på HELA plattan i ett svep, utan avbrott. Sitter jag på vagnen till plugget en morgon och blir pepp på att lyssna på Tool i lurarna hinner jag ju inte köra igenom hela "Lateralus", om jag inte vill bli grymt försenad till föreläsningen. Då väljer man hellre "alla låtar" och trycker på shuffle. Eller gör en hastig spellista. Men albumupplevelsen är fortfarande det ultimata. Endast idioter tycker annorlunda.

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner