Recension - Skiva
Korn har aldrig varit gänget som varit rädda för att experimentera. Hade de någon gång tvekat inför att kasta sig rakt ut i det okända hade de aldrig bildats. Så nydanande och banbrytande var ju det självbetitlade debutalbumet när det förlöstes 1994. Sedan dess har jänkarligan odlat sin egen stil och aldrig tvekat en sekund att uppfinna, kanske inte hjulet, men i alla fall sig själva på nytt. På ”The Path Of Totality” bryter de återigen ny Korn-mark.
Vill man vara elak skulle man kunna påstå att det här, bandets tionde album, mest låter som remixer av gammalt material. Rent låtskrivarmässigt gör Jonathan Davies med hejdukar nämligen inte så mycket mer än upprepar sig själva på den här skivan. Men framställningsmässigt är det en helt ny femma.
Istället för att slentrianmässigt spela in ännu en platta med kompositioner i gruppens groove-, nu-, modern-, you name it-metal-skola har man slagit sig i lag med ett gäng heta dubstep-producenter som gett Korn en rejäl ansiktslyftnig. Det patenterade stenkrossarsvänget finns kvar, men hopvävt med intrikata dansrytmer och elektroniska ljudbilder presenterar de sig själva på ett helt nytt sätt.
Korn är knappast först,
Skindreds senaste platta ”Union Black” är till exempel ett bra exempel på liknande experiment och låtskrivandet är som sagt inte jättenydanande. Men svänget och den mentalitet som finns i låtarna är uppfriskande och pigg. Det är hårdrock samtidigt som det är dansmusik för klubbarna och det känns inte långsökt eller krystat någonstans.
Jag välkomnar ännu en gång Korns vilja att förnya sig och konstaterar att
Narcissistic Cannibal där man lierat sig med
Skrillex är en fenomenal hitlåt som alla måste höra. Avslutande
Bleeding Out där man samarbetar med
Feed Me förtjänar också att höras...många gånger.

Relaterat
En vacker liten saga från Sweden Rock 2008
Hultsfred 2007 - Året då ingen gick på spelningar
Korn (2010-01-01)
Korn (2004-06-30)
Kommentera
Inga kommentarer