Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Mr. Morning
The Sweet Scent of Butterflying, 2009
Skivbolag: Taxim Records
Av: Alexander Hellgren
Publicerad: 2009-04-21
Hemsida: www.mr-morning.com

Mr. Mornings andra skiva är en ganska spretig sak, kan redan nu konstateras. På just den här skivan blir det uppfriskande med variationen, men ohyggligt svårt att placera bandet och musiken i något av de bland journalister så uppskattade facken. Genuint och naturnära är två ord som av egen vilja bara rinner ur fingrarna och också vad ”The Sweet Scent of Butterflying” kan klassas som.

Det här med skäggmusik var i retrospektiv en väldigt viktig del av musikåret 2008. Vilket Mr. Morning verkar ha begripit, men tagit det ett steg längre än vad andra vågade i fjol. En hel del country, jammande och så drag av psykadeliska ansträngningar. Till och med mungigan har plockats fram. Concrete jungle skulle kunna vara ett mindre aggressivt syskon till Black Rebel Motorcycle Clubs Ain't no easy way. Tyvärr också ett betydligt mindre intressant och sämre syskon. Låten klockar in på 8:13, vilket känns som en evighet i sammanhanget. Bättre är spåret efter, Change of perspective som med sina 7:27 ändå känns kort. Stråkarna som vemodigt reflekterar en av få texter som inte känns aningen för banal för sitt eget bästa.

De vokala insatserna är av varierande kvalitet. När de är längst nere på skalan kan det också ha mycket att göra med innehållet i texterna och musikens brist på ordentlig beröring. Men en fjäder i hatten för att de tvättat bort allt vad svenska heter. Det här skulle lika gärna kunna vara ett band från staterna. Bad boy blues för tankarna snarare till en plojig Lou Reed, än till ett gäng män från Halland. Huruvida nu det sistnämnda skulle vara särkilt positivt. Att de gillar att jamma blir nästan övertydligt emellanåt, ibland som en konstruktiv ingrediens och ibland bara helt fel och på tomgång. Att bandet sedan känner sig nödgade att ha med en bluegrass-låt får väl var och en ha sin egen bestämda uppfattning om. Till oss som var närvarande i rummet när The mountain spelades, skänktes enbart en stor portion larv.

Som kanske framgår är det här långt ifrån min kopp te. I små delar fungerar det någorlunda, och i den stråkdraperade låten som nämndes ovan blir det dessutom riktigt bra. Ett plus för att det känns fräscht med ett svenskt band som gör den här typen, eller de här typerna av musik. Mungiga är dessutom ett väldigt kul och alldeles för sällan använt instrument. Men samtidigt är det oftare just kul, än alls bra. Även om jag anstränger mig så mycket jag kan för att lyfta fram allt av godo. Att det är bättre när Mr. Morning inte gör countryklingande musik, blir lite synd när den delen verkar vara det som bandmedlemmarna själva tycker bäst om och vill ge så stort utrymme. Att omslaget och bookleten är mer intressant än det som kommer ur högtalarna kan inte heller ses som ett särskilt gott omdöme. Men så är det ju också en rejält snygg booklet.