Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Krönika

De tog sin egen väg...

90-talets alternativa (en genrebeteckning jag för övrigt hatar) musikklimat gjorde många pudelrockare och jeansväst-metalheads arbetslösa. De som inte oförtrutet fortsatte att spela sin musik som ignorerades av både fans och media, såg sig istället tvungna att antingen lägga ner eller börja spela ”den här nya musiken som dagens kids gillar”. Ta på sig toppluva, klä sig i flanellskjorta och göra sina bästa Alice In Chains- och Nirvana-pastischer blev många gamla rockstjärnors karriärval. Svenska glambandet Shotgun Messiah valde dock en annan väg.

Shotgun Messiah hade tidigare fått kritik för att de tycktes följa minsta lilla trendsväng; den självbetitlade debuten från 1989 var tidstypisk ”cock rock” med tydliga Ratt- och Mötley Crüe-vibbar och uppföljaren ”Second Coming” slopade smink och hårspray till förmån för rännstensestetik a la Faster Pussycat och Guns ’N Roses.

På debuten var Sveriges sleazepappa Zinny J Zan sångare. Han avpolletterades efter en USA-turné, och i en intervju i Sweden Rock Magazine från maj 2005 bekräftar han basisten Tim Skolds och gitarristen Harry K Codys ängsliga gluttande på rådande modetrender.

Tim Skold övertog sångarpositionen och efter att ha turnerat för ”Second Coming”, lämnade trummisen Stixx och ersättningsbasisten Bobby Lycon in avskedsansökan. Tim och Harry beslöt sig för att säga tack och bock med en sista skiva, som uppvisade ett oväntat stilbyte; industrirock!

Trumprogrammering och arrangemang av låtar fick duon Tim och Harry hjälp med av producenten Ulf ”Cybersank” Sandquist på Atlantic Studios i Stockholm och den färdiga skivan mixades av Stefan Glaumann på MVG Studios i samma stad.

Ministry, Skinny Puppy och Nine Inch Nails hade redan hunnit få in hårdrockskryddad dansmusik i stugorna vid det laget. ”Violent New Breed” av Shotgun Messiah (som Tim och Harry fortfarande valde att kalla sig) lät dock inte alls som någon av dessa akter. Istället låter detta som industrirock komponerad efter traditionell sångstruktur och framförallt sångmelodi och utan att låta gitarriffen stryka på foten.

Första spåret I’m a gun sparkar igång direkt med ett smattrande riff signerat det underskattade gitarrgeniet Harry K Cody. Tempot växlar även till tunggung i Rain och Revolution, där Tims raspiga röst pumpats upp med studiosteroider och Harrys gitarr tuggar betong. Axl Rose lyssnade säkert på denna skiva i smyg medan han pulade med ”Chinese Democracy”.

Monkey needs, med ett rakbladsvasst solo av Harry, hade förvandlat ett raveparty till en circle pit med blodig utgång. Med en förändrad ljudbild, följde även en mognad inom textförfattandet. Som i titelspåret: “Well, if you work real hard, show respect/Do your duty and don't object/Looks like you're fitting the mold/So don't start acting suspect”.

Eller ja, det fanns även plats för utflippade ämnen som i Side F/X: ”I've got Jesus in my faxmachine/I saw Ho-Chi Minh down at Burger King/I dated Elvis as a drag queen/And I still don't understand a fucking thing”.

Och förutom D-A-D på ”No fuel left for the pilgrims” 1989, känner jag inte till någon annan artist som innan 11 september 2011 gjort en låt med Jihad som titel (var det bara religionshistoriker, muslimer och hårdrockare som visste vad jihad var?). Shotgun Messiahs låt innehåller både ett studsande riff och distad klagosång. Det kan tilläggas att jag spelade upp låten på en religionsundervisning i gymnasiet och den fick överraskande nog gott betyg av läraren.

Skivan går idag att hitta på både Tradera och Ebay och är i det närmaste en raritet. Själv hittade jag mitt exemplar på Skivimport i Karlskoga (en hörnbutik som drevs av en frilansjournalist och som hade öppet bara på fredagar) för några år sen när jag hade min värsta Shotgun Messiah-feber. När jag intervjuade Tim Skold i Örebro under Metallsvenskan 2011, överraskade jag honom när jag halade fram CD-häftet för en autograf. ”Vad fick du ge för den där, 20 spänn” frågade han och skrattade.

Vid release floppade den rejält, då gamla fans skydde den som pesten och industri-lyssnare undvek den på grund av bandets glam-förflutna. Den har på senare tid hyllats av nätsidor som Allmusic.com och Sleazeroxx.com för sin lyckade kombination av maskinellt mangel och sleazerock-sväng. För de som gillar White Zombie och Tim Skolds solomaterial, rekommenderas denna lilla pärla varmt.

Dela p Facebook Dela p Twitter

Sebastian Norling Rauhala 2011-11-13

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Sarah, 2014-02-23 14:32:22 (81.225.16.96)

Uppskattade verkligen intervjun du gjorde under Metallsvenskan och hoppas att det blir fler tillfällen för dig i framtiden! Är ett stort fan av Tim och antar att du förstår mig.

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner