Recension - Skiva
Kalmah stavar sitt bandnamn precis på samma sätt som smålänningar uttalar ortsnamnet Kalmar. Det är de dock förmodligen inte medvetna om. Kalmah är nämligen finnar och det hörs från första sekund. Det här är sann melodiös dödsmetall från de tusen sjöarnas land.
Ãven om det tydligt hörs att detta kommer frÃ¥n Finland finns dock nÃ¥gra saker vi mÃ¥ste slÃ¥ fast. Alla till Kalmahs fördel. Visst använder sig gänget av keyboards, men de är ganska nedtonade och finns där främst som stämningsskapare. Inte särskilt finskt. Visst spelar gitarristerna ett och annat solo. Men de tillÃ¥ts aldrig ta överhanden och sväva ut i outhärdligt runkande. Inte särskilt finskt. Visst vilar det en mörk stämning över plattan. Men den är inte alls självbedrägligt självmordsbenägen. Inte särskilt finskt. ÃndÃ¥ lÃ¥ter det alltsÃ¥ otroligt finskt. Kalmah lyfter fram de bästa sidorna av finsk dödsmetall helt enkelt.
Det ska i och för sig sägas att Kalmah saknar riktiga hitlÃ¥tar. Dängor som vägrar släppa taget. Men Ã¥ andra sidan är hela âThe Black Waltzâ väldigt habilt hantverk, utan direkt svaga punkter. De som gillar
Insomniums idé, men tycker att de spelar för långsamt skulle troligtvis älska Kalmah. Lägg därtill lite smått och gott från andra genresläktingar så som
Ensiferum och
Children of Bodom. âThe Black Waltzâ är en riktigt delikat platta.
Om fler gäng förstod sig på att skippa de typiskt finska dragen och bara fokuserade på essensen av musiken skulle jag jubla. Vilken fantastisk scen världens mest svårmodiga folk skulle ha då!

Relaterat
Kalmah (2008-01-01)
Kommentera
Inga kommentarer