Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Recension - Skiva

Disdained
Kill My Only Enemy, 2011
Skivbolag: Rambo Music
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2011-08-30
Hemsida: www.disdained.se

Det är lite synd att bombastisk, kvinnofrontad metal som anspelar på det dramatiska nästan alltid tenderar att bli lite styltig. Som om det episka uttrycket på något sätt tar udden av det svängiga och spontana. I fallet Disdained stöter vi återigen på detta problem.

Så väl riff som rytmsektion och Therése Thomssons strama sånginsats saknar sväng. Är snudd på stelopererad om man vill dra det hela till sin spets. Jag anar att ”Kill My Only Enemy” lätt skulle ha kunnat segla mot den absoluta genretoppen om bandet bara varit lite lättare på hand när de förevigat sina låtar.

I övrigt är Disdained nämligen riktigt bra. Låtarnas arrangemang är storslagna utan att slå över i det krystat tramsiga och flera av refrängerna (inte minst i Dreams never come true) är sådana där som lyfter och lyfter och lyfter ju fler gånger man lyssnar på dem. Herrskapet har utan tvekan talang för den här typen av kvinnofrontad mjukmetal.

Släpp kylskåpet brukade man säga till spänniga fånar när man gick i mellanstadiet. En variant på det uttrycket i det här fallet skulle väl kunna vara ”släpp er metal”. För om Disdained bara slappnade av och klev en liten, liten bit utanför genreramen skulle det här kunna bli suveränt.

Dela p Facebook Dela p Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner