Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Kekal
8, 2011
Skivbolag: Whirlwind Records
Av: Erik Hammarström
Publicerad: 2011-06-02
Hemsida: www.kekal.com

Indonesiska orkestern Kekal med rötterna i landets black- och death metal-scen försöker på sitt åttonde fullängdsalbum förena skeva elektroniska beats med distade gitarrer. Det dominerande uttrycket är dock det elektroniska. Skivan är varierad och funkar lika bra på dansgolvet som på kyrkogården och det är när de går ner i tempo och jobbar med atmosfär de är som bäst.

I de instrumentala partierna kommer bandet till sin rätt, deras uttryck känns både genomtänkt och genuint. Smutsig industri-elektronika som ibland lyckas bli riktig otäck och obehaglig. Jag undrar om det är så här Tricky hade låtit om han kommit från metalscenen istället för den engelska klubbscenen.

Dock bryts den obehagliga stämningen alltför ofta av sången som pendlar mellan oengagerat lidande och tam power metal-falsett, då bryts den smutsiga undergångskänslan. Synd. Jag skulle hellre lyssnat på sång lika förvriden som musiken, nu känns det som om de inte riktigt vågar gå hela vägen och överge den ursprungliga rockformeln. En kompromiss med traditionen.

Kekal förtjänar ett stort plus för ambitionen och förtjänar att upptäckas av fler, men de behöver bestämma sig för vilken väg de vill gå. Smuts och atmosfär eller dansant elektronisk metal som känns daterad.