Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

The Rascals
Rascalize, 2008
Skivbolag: Deltasonic Music
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2008-10-21
Hemsida: www.therascals.co.uk

Om jag säger Miles Kane, ringer det någon klocka? Kanske inte. Om jag förlänger med Alex Turner då? Nja, är det inte han som lirar sådär knixigt och sjunger så där utstuderat accentariskt i Arctic Monkeys säger ni då; och det är det ju. Lägger man ihop dessa två får man en av årets stora snackisar, retrodoftande ungtuppsduon The Last Shadow Puppets. Och jag vet en som borde tacka gudarna för att skuggvalparna blivit så upphaussade, annars hade nämligen Miles Kane och hans The Rascals aldrig fått släppa en skiva.

Eller jo, det hade de säkerligen. För om det är någon man vet vid det här laget så är det att så fort det skapas en hype är skivbolagen där och dammsuger ett område större än min och din trädgård tillsammans efter fler band som kan tänkas rida på samma hype. För det är precis så jag ser The Rascals - en produkt av Artic Monkeys och The Libertines framfart de senaste åren. Det låter likadant, fast sämre. Miles Kane må vara frontman, men någon lysande stjärna är han inte.

”Rascalize” är, förutom ett album med ett extremt töntigt namn, ett album som ingen kommer att minnas efter årets slut, låtmaterialet är helt enkelt för svagt. Jag kan inte för mitt liv förstå vad tanken bakom kan ha varit egentligen. Det är ingen gedigen rockplatta, den är inte sådär skev som hos Artic Monkeys eller sådär energiskt som hos Bloc Party; den är bara skum. På ett dåligt sätt. När jag efter femte genomlyssningen fortfarande inte kan komma ihåg ett enda låtnamn (den urdumma albumtiteln har förstås satt sig jävlar) eller nynna på någon av de (o)befintliga refrängerna, då ger jag upp. Varför slösar jag min tid på det här?