Joyzine.se






Recension - Skiva

The Sovran
No Song For Non-Generation, 2011
Skivbolag: logic(il)logic/street symphonies
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2011-04-23
Hemsida: myspace.com/thesovran

Italienska The Sovran känns befriande chosefria. De är ett rockband men de spänner inte (som osäkra italienare brukar göra) några klyschiga posörmuskler eller stirrar sig blinda på vad andra gjort genom rockhistorien. ”No Song For Non-Generation” är ett skönt svängande lapptäcke som tycks ha påtats ihop helt utan förvirrade baktankar.

The Sovran svarar för punkigt driv (på ett och annat ställe drar jag rent av paralleller till The Clash), rökig rock'n'roll och i några partier drar den annars så hest rockiga sången åt Paul Banks i Interpol (lyssna bara på Europa), om än med delikat italiensk brytning. Bredden gör att det aldrig blir ointressant.

Sedan ska man ha klart för sig redan från början att det låter betydligt mer dunkel källarklubb där möglet klättrar längs väggarna och kidsen klottrat slagord på toaletten än vad det låter arenor och flådiga skivbolagskontor. Förmodligen är det, det som gör att ”No Song For Non-Generation” låter så genuin. För det är så jag vill beskriva den här skivan och det här bandet. Som genuint.

Att börja prata om nostalgi är fel, men The Sovran är på något sätt en skön påminnelse om att musik inte behöver vara på så ruskigt blodigt allvar. Att det ibland bara räcker med ett öppet sinne och viljan att ha lite kul med sin rock'n'roll för att det ska bli riktigt, riktigt bra.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner