Joyzine.se






Recension - Live

Yo La Tengo
Mejeriet, Lund
2009-11-18
Av: Anton Wedding
Publicerad: 2009-11-19
Hemsida: www.yolatengo.com

Det har varit mycket snack om Yo La Tengo i år, de har släppt en ny skiva och de firar 25 år som band. Men när de äntrar Mejeriets scen får man känslan av att de är ett ganska blygsamt band. De inleder med den gulliga lite Velvet Underground-doftande Our Way To Fall. En bra låt som ger konserten en fin inledning. Låten därpå visar på bandets mer shoegaze- / noisepopinriktade sida och egentligen är det i stora drag de två sidor som man får se av bandet under kvällen.

I bandets ösigare låtar spelar gitarristen (som också sjunger och spelar synth på vissa låtar) Ira Kaplan gitarrsolon som inte har någonting med tonart eller musikalitet att göra och bankar på synthens alla tangenter samtidigt som han kontinuerligt byter ljud. Ibland spelar han inte ens på sin gitarr utan bankar på den eller drar sina händer över den. Emellanåt ler jag som ett litet barn åt hans musikaliska äventyr men det lyckas aldrig engagera tillräckligt mycket för att man ska komma i rätt stämning för den typen av musik.

Lugnare låtar som Black Flowers och All Your Secrets imponerar desto mer och lyfter konserten. Bäst av alla låtar är den avskalade och vackra I Feel Like Going Home där Georgina Hubley sjunger så vackert att man får svårt att andas. Det är egentligen enda gången som jag är riktigt tagen av konserten och det är kanske det som är problemet. Yo La Tengo lyckas inte riktigt rycka med mig. Deras scenshow är inte särskilt rolig även om Iran Kaplan har något roliga mellansnack och till och från också en ganska skön scennärvaro.

Trots detta har de tillräckligt många ljuspunkter för att rädda konserten från att bli tråkig. Men riktigt gripen av musiken blir man bara av tidigare nämnda I Feel Like Going Home.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner