Recension - Skiva
Vad händer om man blandar det där tidstypiskt 90-talsaktiga som kom att kallas för Göteborgssoundet med den amerikanska avarten som kom att bli extra stark i Massachusetts några år senare? Det måste vara en fråga som finska
Split Second Eyes Wide ställde sig innan de började komponera den musik som nu finns att avnjuta på ”Deleted Scenes Of Reality”.
Hela plattan är nämligen ett robust hopkok av melodiös dödsmetall och den metalcore som kommit att bli synonym med den amerikanska scenen. Det låter som att gängen som agerade i periferin runt omkring
In Flames – jag tänker då främst på gäng som
Divine Souls och
Gardenian – skulle ha slagit sin smutsiga byk ihop med
Unearth. Det ettrigt distinkta riffandet har mycket att göra med sistnämnda band medan hela plattans atmosfär flörtar med västkusten i allmänhet och 90-talets Göteborg i synnerhet.
Jag diggar stilen, men finnarna saknar än så länge de riktigt starka låtarna. ”Deleted Scenes Of Reality” är en kompetent debut som än så länge går en tuff match mot sina barnsjukdomar. Mer distinktion och mindre kantslickande krävs här. Eller för att tala klarspråk, gruppen måste våga släppa sargen och utmana musikstilens gränser lite tuffare. Annars är risken stor att de bara försvinner i mängden bland skandinaviska och amerikanska gäng som hanterar genren minst lika bra.
Det är dessutom blågult på sångarpositionen. Marcus Carlzon (även i
A Hole Inside) tar sig an de vokala uppgifterna, så väl skriksång som tvålfagert lallande, och han gör det bra. Men jag kan tycka att killen har lite för mycket av en hardcoreattityd i sitt gastande. Frågan är om inte Split Second Eyes Wide skulle må bättre av att ha lite tyngre growl som komponent i sin kompetenta metal.

Kommentera
Inga kommentarer