Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Beirut
Way Out West, Göteborg
2009-08-14
Av: Alexander Hellgren
Publicerad: 2009-08-16
Hemsida: www.beirutband.com

Med andan i halsen efter en galen och klaustrofobisk trängsel när Bon Iver gått av, och jag till sist med viss användning av vassa armbågar lirkat mig igenom, såg jag äntligen bandet. Äntligen får det heta, efter att Beirut varit bokade till festivalen tidigare, men ställt in. Nu stod bandet i alla fall där på scen med sin vemodiga, balkaninfluerade folkpop. Mycket folk hade också samlats, och bjuds på dragspel, basfiol och trumpet som viktiga ingredienser. Samt givetvis Zach Condons otroligt vackra stämma. Inte mycket publikfrieri däremot, utan man får lyssna och inte analysera det man ser så mycket.

Första gången i Sverige är det för det unga amerikanska Beirut och besöket var av mig efterlängtat. Efterlängtat trots att jag inte lyssnat mer än sporadiskt på bandets skivor, fullängdarna ”Gulag Orkestar” och ”The Flying Club Cup”. De visar sig fungera lika bra live som på plattorna. Musiken fyller verkligen ut festivalens största scen, men nog känns bandet i sig lite för litet. Att Beirut har många hits är inget som jag funderat närmare på, men vissa låtar verkar i alla fall vara publikfavoriter. De framkallar hursomhelst mer handklapp och jubel än andra. Inte särskilt mycket dans, men det var inte heller förväntat.

Bättre passar den då att ömka sig själv till efter gårdagkvällens och nattens eskapader. Lidelse finns det absolut att hitta hos Beirut, som gör en stabil spelning. Jag gillar det, men det känns samtidigt lite förutsägbart. Förhoppningar fanns på något mer, något som verkligen kändes inombords. Nu såg jag inte le grande finale på grund av recension på annat håll, men fram till dess kändes det lite som ketchupflaskan. Först ställer Beirut in och ingenting kommer ur flaskan. Så kommer bandet, men det var mindre i flaskan än förväntat.