Recension - Demo
Man behöver varken vara
Mando Diao-jönsig eller Howlin'Pelle-tjatig för att kaxighet ska lysa igenom. Ibland räcker det med att göra ståndaktig rockmusik för att världen ska fatta. Ingen kan missförstå när
Kings Avenue presenterar sig med
Picture Prank. Det är rockmusik så självsäker och rättriktad att det inte går annat än att kapitulera och därpåföljande
Angry slukas glupskt av bara farten.
Sången är inte den bästa, men den är uppfordrande och den kompakta ljudmatta som läggs ut är formidabel. Kings Avenue är snyggt melodiösa och överkörande på en och samma gång. Det är precis på det här sättet ung rockmusik ska komponeras för att imponera på mig.
Tyvärr håller demons andra halva inte alls samma klass. Vissa influenser från framgångsrika gäng som
The Strokes och
Franz Ferdinand lyser visserligen igenom i de två inledande kompositionerna också, men i
Last dancing once blir det alldeles för tydligt. Den egna identiteten saknas och låten känns mest som ett vattnigt plagiat.
Ännu värre blir det i avslutande
Lightspeed Memories. Där drar Kings Avenue mot standardiserad svensk pop av hypat snitt. Inte alls kul, inte alls bra och ganska förvirrande med tanke på vad orkestern visar upp för potential i tidigare låtar.
Med andra ord borde de här herrarna omedelbart ta fasta på vad de gör så bra i
Picture Prank och utveckla sin rockhybrid åt det hållet. Då lovar jag att det kan vara ett riktigt monster under skapande här.

Kommentera
Inga kommentarer