Recension - Skiva
Heavy Metal Axes kan vara det mest löjeväckande som spelats in inom metal på den här sidan millennieskiftet. Den är
Dream Evils Made of Metal gånger tio. Så hysteriskt dålig att det nästan blir bra. Definitivt det nummer som står ut mest från ”Forever Fight”, utan att det är av någon bra anledning. Pompöst komponerande utan självinsikt blir inte roligare än så, jag lovar!
Med andra ord har italienska
White Skull kommit en lång väg sedan förra plattan ”The Ring of the Ancient”. De minnesgoda kommer ihåg att jag kallade den för medioker kultur och önskade mig att något skulle skita sig för gruppen för att skapa någon form av nerv. Här gör det ju det i och med kalkonuppvisningen
Heavy Metal Axes, men det är något anat som faktiskt gör att White Skull känns lite angelägna den här gången.
Efter förra fullängdaren lämnade trista sångaren Gus Gaberro in sin avskedsansökan och in i gruppen kom Elisa De Palma. Hon är långt ifrån en säker sångerska och har ett engelskt uttal som knappt skulle få godkänt i grundskolan (vilket gör
Heavy Metal Axes ännu roligare), men plötsligt händer det något kring White Skull. En så liten detalj som att allting inte är perfekt har fått fart på gruppen. De Palma ger liv åt italienarnas statiska heavy metal och lyfter den från grådassig till åtminstone klart hörvärd.
Jag antar att dessa pretentiösa kompositörer hellre skulle dö än att hålla med mig i min analys och på allvar tycker att, ja ni vet vilken, är en bra låt. Men så här är det och det gör att jag numera har ett lite godare öga till White Skull.

Relaterat
White Skull (2006-01-01)
Kommentera
Inga kommentarer