Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Recension - Skiva

Drahk Von Trip
Heart and consequence, 2005
Skivbolag: Transubstans
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2005-11-15
Hemsida: www.drahkvontrip.com

Fågelkvitter, naturljud och märkliga rytminstrument, Drahk von Trip vet hur man börjar en skiva. För ger man ut en skiva innehållandes progressiv psykedelisk syntrock i friformstappning (vilket innebär att man lirar på den så kallade ”känslan”, improviserar och implementerar), är det givetvis helt rätt att inleda med lite moder natur. Sätta stämningen sådär. Men jag måste ju kommentera namnet, Drahk von Trip, vad är det frågan om? Just ordet Trip kan jag förstå men inte namnet som sådant. Förmodligen ett av de sämsta jag någonsin stött på.

Halvvägs in i första spåret känns det som om man fallit rakt ner i kaninhålet i Alice i Underlandet. Väl där nere kämpar man med den där förbannade dörren vars handtag vägrar att släppa in en! Vad jag försöker beskriva är den högst psykedeliska känsla som infann sig på 60-talet med diverse nerknarkade hippieband. Mamas and the Papas är för glatt, Drahk Von Trip nosar helt klart på Jefferson Airplanes territorium (givetvis tänker jag på White Rabbit, samma kanin som just återfinns i berättelsen om Alice i Underlandet).

Det finns också en stark doft av svensk progg här. Tongångarna är således ganska mörka, dystra, mystiska, på något sätt beklagansömkande. Sångerskan Susanns ganska barska röst ligger perfekt i förhållande till musiken. Hon lyfter helt klart musiken till en nivå högre. Desto längre jag kommer på min kosmiska vandring desto mer inser jag att jag verkligen börjar tycka om det jag lyssnar på.

Ode To A Godess är den låt som fångar mitt intresse mer än de övriga, förmodligen beror det på den drömska inledningen då man får sinnesbilden av ett tomrum innehållandes inget annat än ett eko av en tillbedjande röst. En tillbedjan till en Gudinna. Annars gör skivan inte så mycket väsen av sig egentligen. Nämnas måste också den tunga och basiga Gahn, där är det nästan så att man känner sig hög utan att inte ens vara i närheten av att vara det.

Det är en skiva gjord av dem, och för dem, som verkligen gillar den här typen av musik (mig inräknat). Inget i innehållet får mig att trilla av stolen men väl luta mig bakåt och nöjt lägga armarna i kors över magen och bara njuta. Friformstappning som funkar, även om det handlar om mycket flum och att mala på i evigheters evighet så finns det ändå en viss kontroll och en ram för det hela. Det blir aldrig olyssningsbart och det varierar sig tillräckligt uppfinningsrikt för att man inte ska tappa tålamodet. Riktigt schysst retro helt enkelt.

Dela p Facebook Dela p Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner