Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Recension - Skiva

Stephanie Dosen
A lily for the spectre, 2007
Skivbolag: Bella Union
Av: Maria Wikström
Publicerad: 2007-08-28
Hemsida: www.stephaniedosen.com

Öppningsspårets början låter som en variant av Bright Eyes A song to pass the time. När Stephanie Dosen sedan börjar sjunga gör hon det nästan exakt som Rosie Thomas. Två mycket bra saker i en, på sätt och vis.

Stephanie Dosen sjunger om dyster barndom, kärlek, ugglor i mörkret och om att dagdrömma, allt detta luftigt och vackert. Musiken skapar bilder i mitt huvud där hon, på en vind, i ett gammalt hus mitt ute på den amerikanska landsbygden, försiktigt letar bland spindelväv, gamla fotografier och brev. Egentligen är nog det bästa sättet att beskriva Stephanie Dosen att säga att hon är som en blandning mellan Narnia, ja, låtsasvärlden Narnia, Alanis Morisette, Teitur och Amy Diamond. På det hela taget är det charmigt och älskvärt men på gränsen till lite sliskigt eller jobbigt bra.

Bäst är nog ändå öppningsspåret This Joy, även om jag rekommenderar, och föredrar, Rosie Thomas och Bright Eyes var för sig. Två andra låtar värda att nämnas som lite, lite bättre än de andra är Only getting better och Way out. Skivan är välproducerad och det finns ingenting som stör eller skär i öronen. Det är vackert, men inte särskilt nyskapande, ljuvt men inte tillräckligt storslaget. Kanske är det, det som är problemet, Dosen utmanar inte sig själv, och är därför inte sårbar, å andra sidan känns det tryggt att lyssna på henne. Jag är kluven, men slutsatsen blir att Stephanie Dosen gör ett för blygsamt intryck för ett högre betyg. En trea så stark att det är det närmaste man kan komma en fyra utan att få den.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner