Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Recension - Skiva

Nine Days To No One
Disrecordings, 2004
Skivbolag: Engineer Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2005-01-25
Hemsida: ninedaystonoone.com

Det är ena stunden totalt kaos och ren aggression för att i nästa vara typisk emotionell hardcore och sedan skifta form till rent kommersiell rock. Britterna i Nine days to no one blandar och ger friskt och gör det mycket bra. Femspårsdebuten ”Disrecordings” ger stor mersmak.

Det här är hardcore med efternamnet emo, det är inget att sticka under stol med. Men även om bandet manglar hårdare än många av konkurrenterna kan de så mycket mer. De kör aldrig fast, följer aldrig den fastslagna mallen för hur man ska göra. Nine days to no one har betydligt större tekniskt kunnande än många av sina genrekollegor och dessutom ett mod att variera sig.

Delar av Sangreal är ren amerikansk skvalrock värdig Puddle of Mudd som sedan exploderar i disonant hardcore. I inledande Gala Contemplating svänger det hejdlöst och nästintill samtliga sånger bjuder på lågmälda ångestpartier. Britterna varierar sig utan att någonsin ramlar ur genren. Fortsätter utvecklingskurvan kan en kommande fullängdare bli hur bra som helst.

Dela p Facebook Dela p Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner