Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

The Plastic Pals
Good Karma Café, 2008
Skivbolag: Polythene Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2008-10-19
Hemsida: www.theplasticpals.se

Under de två inledande melodierna tror jag på allvar att The Plastic Pals ska lyckas överföra sin retrosniffande rockmusik från ep- till albumformatet. Att de ska ha tillräckligt med krut och kvalitet för att löpa hela linan ut – Here comes the sun och She’s going back är utmärkta bitar. Men så kommer smygsliskiga mellantempobiten Long and lonely som ett okänsligt avbrott och efter det hittar stockholmarna aldrig tillbaka till inledningens magi.

Grejen med ”Good Karma Café” är inte att det är något större fel på låtarna som sådana, utan att huvudkompositören Håkan Soold ansträngt sig lite för hårt för att hitta retrokänslan. Medan två år gamla epn ”The band that’s fun to be with” var en pigg energikick är långköraren ”Good Karma Café” snarare ett rotande i gamla gömmor som blir lite för utstuderat.

Missförstå mig rätt, det här är en god platta där influenser som Beatles, Velvet Underground, Rolling Stones och Dire Straits (ja det dyker faktiskt upp en sådan gitarr) skymtar förbi. Men när man hör alla dessa låtar på rad blir det uppenbart att The Plastic Pals gått in så mycket för att låta rätt och retro att det där med egen identitet gått förlorat någonstans på vägen. Jag kanske är hård, men det känns lite själlöst på något sätt. Vilket är ett intryck som förstärks av att nämnde Soold sjunger ganska konstlat den här gången.

Negativa ord om en klart godkänd platta, men jag hade väntat mig mer av en fullängdare med The Plastic Pals. Smygpsykadelisk rockmusik kan vara riktigt bra (lyssna bara på de bästa bitarna av The Plastic Pals genrebröder Depressive Art) och ”Good Karma Café” är det i sina bästa stunder. Men i det stora hela blir det alldeles för mycket retrofjäsk.